2005-12-05 | Allmänt

Överskott av fosfor skadar Östersjön - vad händer med korna?!

Problemet med algblomning i Östersjön kan bero på fosforöverskott enligt en ny forskarrapport. Fosforbalanser på mjölkgården uppmärksammas mer och mer och två färska amerikanska undersökningar visar att det inte finns någon anledning att överutfodra med fosfor till kor.

Det finns en gammal myt att överutfodring med fosfor kan förbättra kornas fruktsamhet. Denna föreställning härstammar troligen från äldre undersökningar från förra seklet där kor betade fosforfattiga jordar och svarade med en förbättrad fruktsamhet när korna fick extra fosfor tillskott.

Därför genomfördes vid universitet i Pennsylvania ett experiment där 54 kor fördelades slumpmässigt på två foderstater med antingen 0,35 % P eller 0,47 % P per kg ts. Fodret tilldelades som fullfoder och bestod av lusernhö, lusernensilage, majsensilage, rostade sojabönor och en proteinblandning bestående bl.a. av majsmjöl, sojamjöl, fisk - och köttmjöl. Gruppen som fick den lägre fosforinblandningen - 0,35% P - utfodrades för en avkastning på 40 kg mjölk och fick alltså fosfor enligt den amerikanska NRC-normen. Fullfoder blandningen i den höga P-gruppen kompletterades med mononatriumfosfat för att komma upp till 0,47%. Experimentet pågick under 200 dagar, mjölkavkastning, kroppshullet och fosfor i träcken analyserades regelbundet.

Kornas fruktsamhet följdes bland annat genom att äggstockarna kontrollerades tre gånger i veckan fram till 60 dagar efter kalvning. Antalet dagar till första äggavgång efter kalvning bestämdes genom att analysera progesteronhalten i blodserum. Alla kor seminerades av samma seminör.
Resultaten visade ingen skillnad i mjölkavkastning eller fruktsamhet mellan låg eller hög fosfortilldelning till mjölkkorna. 0,35%-korna hade första äggavlossning 24, 2 dagar efter kalvning jämfört med 28,7 dagar för 0,47%-korna. Mjölkavkastningen var 40,5 kg mjölk för lågfosforgruppen och 39,0 för högfosforgruppen.

I en annan amerikansk studie i form av en fältinventering analyseras drygt 100 mjölkbesättningar i nordöstra USA avseende sambandet mellan fosfortilldelning, mjölkavkastning, reproduktion och mängd fosfor i träcken. Undersökningen skall pågå under tre år. Besättningarna delades in i tre grupper, besättningar med en fosforhalt i fodret < 0,38% per kg ts, 0,35 - 0,45% P per kg ts och > 0,45% P per kg ts. Nyligen presenterades preliminära resultat efter två år. Som förväntad var det ingen skillnad i mjölkavkastning eller dräktighetsresultat mellan grupperna. Däremot var det, något överraskande, signifikant sämre brunster och signifikant längre till första seminering vid ökad fosforhalt i fodret. Man bör dock ha i åtanke att detta är en fältundersökning vilket innebär att det är 100 olika system för brunstpassning etc. Detta påverkar slutsatserna från försöket och det är ännu för tidigt att säga om det verkligen är en signifikant försämring av fruktsamhetsläget (Gustafsson, H., pers medd)

Man kunde också konstatera att en ökad fosfortilldelning till korna gav en motsvarande ökning i kornas gödsel.

I Sverige uttrycker vi fosforbehovet i gram per dag. En ko som väger 650 kg och mjölkar 40 kg mjölk behöver 84 gram fosfor per dag. Om hon äter 22 kg torrsubstans innebär den svenska normen 0,38 % P/kg ts - dvs det finns en stor marginal innan det blir risk för överutfodring.

Christian Swensson, Svensk Mjölk

Källor: Chase,L.E. & Ryan, C.M. 2005. Phopshorus nutrition of dairy cattle - update. Proceedings from Cornell Nutrition Conference for feed manafacturers, Cornell University, Ithaca.
Gustafsson, H. 2005. Professor, Avdelningen för komparativ reproduktion, obstetrik och juverhälsa, institutionen för kliniska vetenskaper. Personligt meddelande
Tallam, S.K., Ealy, A.D., Bryan, K.A. & Wu,Z. 2005. Ovarian activity and reproductive performance of dairy cows fed different amounts of phosphorus. Journal of Dairy Science 88:3609-3618.