2011-09-21 | Fältet
Säkrare hantering i växtskyddsarbetet 2010
Färre lantbrukare fyller sprutan på gårdsplanen och fler använder hjälpredan för vindanpassade skyddsavstånd, jämfört med 2006. Det visar SCB:s rapport om användning av växtskyddsmedel i jordbruket 2010. Även andra förbättringar har skett i riktning mot ett säkrare växtskydd.
Fler jord- och trädgårdsbrukare använder biobädd vid påfyllning av sprutan, men vanligast är att påfyllningen sker på platta med uppsamling. Foto: Magnus Sandström, JV.
Oregelbundet återkommande görs användarundersökningar av växtskyddsmedel i jordbruket och trädgårdsodlingen av SCB på uppdrag av Jordbruksverket. Resultaten baseras på intervjuer och enkäter som besvarats av lantbrukare med konventionell produktion i hela Sverige, vilka har en areal över 5 hektar. En specialundersökning gjordes också i trädgårdsgrödorna lök, morot, jordgubbe och äpple. Den närmast föregående undersökningen genomfördes 2006 och dessförinnan 1998.
2010 års undersökning visar att mängden aktiv substans per hektar har minskat medan antalet spruttillfällen per hektar har ökat något. Hanteringen har generellt blivit säkrare.
För andra gången har frågor ställts omkring aktörsbeteende i enkäten och tydliga förändringar har skett sedan 2006, de flesta till det bättre. Hälften av företagen tar hjälp av rådgivare för att fastställa behovet av bekämpning, men den vanligaste metoden är fältinspektioner vilket görs av 74 procent av de tillfrågade lantbrukarna. Hela 38 procent anger att de har sprutfria rutor i fälten till hjälp för att avgöra bekämpningsbehoven.
Andelen lantbrukare som fyller sprutan på gårdsplanen har minskat från 16 procent 2006 till 5 procent 2010. Fler fyller nu på spol- eller gödselplatta (54 %), och på biobädd eller annan biologiskt aktiv mark (26 %).
Sprutorna funktionstestas dessutom oftare — knappt tre av fyra sprutor testas vart tredje år eller oftare. Dock är det 8 procent som aldrig funktionstestas. I trädgårdsodlingen testas sprutorna oftare än i jordbruket.
Mer välutrustade sprutor är en annan förändring. Droppskydd finns på 90 procent av sprutorna, och sköljvattentank samt fjärrmanövrering på tre fjärdedelar av dem. Avdriftsreducerande utrustning finns på drygt varannan spruta, vilket är en ökning med över 100 procent sedan 2006.
Tabellerna i manualen "Hjälpreda för vindanpassat skyddsavstånd" användes av 59 procent av företagen 2010 — vilket är dubbelt så många som 2006. I Götalands södra slättbygder var det drygt 90 procent av lantbrukarna som tog hjälp av tabellerna. Vindmätare användes av mer än 80 procent av företagen och av 90 procent av äppelodlarna.
Andelen företag som har sprutfria kantzoner har däremot minskat, men andelen av den svenska åkermarken som har sprutfria kantzoner har ökat.
En tydlig negativ trend är att förpackningarna upplevs som svårare att förstå. 2006 tyckte cirka 60 procent av lantbrukarna att de var lätta att förstå, medan bara omkring 40 procent ansåg det 2010. Detta skiljde inte nämnvärt mellan landsändar eller gårdsstorlekar. Tydligt är att det varierar väldigt mycket mellan olika förpackningar - mer nu än tidigare.
För att få ett bättre grepp om växtskyddsmedelsanvändningen pågår ett arbete med att ta fram ett "Treatment Frequency index", liknande det man har i Danmark. Indexet räknas ut från antalet behandlingar med varje preparat i respektive gröda. Mängden aktiv substans räknas sen ut efter de rekommenderade doserna. Tillsammans ger detta ett index för behandlingsintensitet i respektive gröda och totalt i odlingen. Indexet underlättar också jämförelsen med andra länders förbrukning och ska användas i den EU-rapportering som nu krävs minst vart femte år, i och med det nya direktivet för hållbar användning.
2010 års undersökning visar att mängden aktiv substans per hektar har minskat medan antalet spruttillfällen per hektar har ökat något. Hanteringen har generellt blivit säkrare.
Hanteringen förbättrad
För andra gången har frågor ställts omkring aktörsbeteende i enkäten och tydliga förändringar har skett sedan 2006, de flesta till det bättre. Hälften av företagen tar hjälp av rådgivare för att fastställa behovet av bekämpning, men den vanligaste metoden är fältinspektioner vilket görs av 74 procent av de tillfrågade lantbrukarna. Hela 38 procent anger att de har sprutfria rutor i fälten till hjälp för att avgöra bekämpningsbehoven.
Säkrare fyllning av sprutan
Andelen lantbrukare som fyller sprutan på gårdsplanen har minskat från 16 procent 2006 till 5 procent 2010. Fler fyller nu på spol- eller gödselplatta (54 %), och på biobädd eller annan biologiskt aktiv mark (26 %).
Sprutorna funktionstestas dessutom oftare — knappt tre av fyra sprutor testas vart tredje år eller oftare. Dock är det 8 procent som aldrig funktionstestas. I trädgårdsodlingen testas sprutorna oftare än i jordbruket.
Mer välutrustade sprutor är en annan förändring. Droppskydd finns på 90 procent av sprutorna, och sköljvattentank samt fjärrmanövrering på tre fjärdedelar av dem. Avdriftsreducerande utrustning finns på drygt varannan spruta, vilket är en ökning med över 100 procent sedan 2006.
Fler använder Hjälpredan
Tabellerna i manualen "Hjälpreda för vindanpassat skyddsavstånd" användes av 59 procent av företagen 2010 — vilket är dubbelt så många som 2006. I Götalands södra slättbygder var det drygt 90 procent av lantbrukarna som tog hjälp av tabellerna. Vindmätare användes av mer än 80 procent av företagen och av 90 procent av äppelodlarna.
Andelen företag som har sprutfria kantzoner har däremot minskat, men andelen av den svenska åkermarken som har sprutfria kantzoner har ökat.
En tydlig negativ trend är att förpackningarna upplevs som svårare att förstå. 2006 tyckte cirka 60 procent av lantbrukarna att de var lätta att förstå, medan bara omkring 40 procent ansåg det 2010. Detta skiljde inte nämnvärt mellan landsändar eller gårdsstorlekar. Tydligt är att det varierar väldigt mycket mellan olika förpackningar - mer nu än tidigare.
Bättre bild av användning och påverkan
För att få ett bättre grepp om växtskyddsmedelsanvändningen pågår ett arbete med att ta fram ett "Treatment Frequency index", liknande det man har i Danmark. Indexet räknas ut från antalet behandlingar med varje preparat i respektive gröda. Mängden aktiv substans räknas sen ut efter de rekommenderade doserna. Tillsammans ger detta ett index för behandlingsintensitet i respektive gröda och totalt i odlingen. Indexet underlättar också jämförelsen med andra länders förbrukning och ska användas i den EU-rapportering som nu krävs minst vart femte år, i och med det nya direktivet för hållbar användning.
Läs mer i SCB:s rapport Växtskyddsmedel i jord- och trädgårdsbruket 2010, användning i grödor.
http://www.scb.se
Monica Kling
Sidan uppdaterad 2011-09-21 av Anna Christoff
Alla artiklar
Allmänt
Aktuellt
Stallet
Fältet
Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.
