2011-08-19 | Fältet
Plöjningsfri odling kan ge ökade lustgasutsläpp i början
Plöjningsfri odling kan öka utsläppen av den kraftiga växthusgasen lustgas från åkermarken under nordiska förhållanden. Det visas i en ny finsk studie. Man betonar dock att fenomenet kan vara övergående och att andra studier visar minskade utsläpp efter cirka 10 år.
Sådd direkt i stubben jämfördes med konventionell jordbearbetning före sådd. Foto: Monica Kling
Att odla utan att plöja blir vanligare och det finns flera skäl till det. Det tar tid och kostar mycket bränsle att plöja. Att utesluta plöjning kan därför spara kostnader i form av både sparad tid och sparad diesel. Det kan i sin tur leda till minskade utsläpp av klimatgaser genom mindre dieselförbrukning. Att röra om mindre i jorden kan dessutom minska kväveutlakningen. Det finns alltså flera goda skäl att inte plöja eller plöja vid färre tillfällen i växtföljden på platser och jordar där det är möjligt. Nu visar en finsk studie att en del av miljönyttan kan förtas initialt genom ökade utsläpp av lustgas.
Försöket syftade till att omfatta de vanligaste jordarna i Finland och sex jordar valdes ut. Lerhalten varierade från styv lera, mellanlera, lättlera och en mulljord ingick också. Försöket gjordes i sydvästra Finland som är landets viktigaste jordbruksområde och som på flera sätt påminner om Mälardalen. På var och en av de sex jordarna såddes vårkorn eller havre och varje jord bearbetades konventionellt med höstplöjning och vårsådd kontra det plöjningsfria som var direktsådd i stubb på våren. De plöjningsfria fälten hade odlats på detta sätt mellan fem och sju år.
Försöket visade att medelflödet av lustgas var större från det plöjningsfria på fyra av de sex paren av jordar som prövades med och utan plöjning. Lustgasavgången var högst på mulljorden. Under året uppmättes den högsta lustgasavgången på våren i april och maj efter snösmältning. Mätningar gjordes också direkt före och efter plöjning eftersom andra studier visat ökad avgång just vid jordbearbetning men detta försök visade ingen ökad avgång just då utom på mulljorden där den ökade 20-falt. Förklaringen till den ökade lustgasavgången i det plöjningsfria tros vara att markens fysiska egenskaper ändrats genom att matjorden med tiden blivit något kompaktare och andelen vattenfyllda småporer högre än där det plöjts. Lustgasavgång gynnas av om det varken är för torrt eller blött i marken. Metanavgången påverkades inte av om det plöjdes eller inte.
Denna rapport, liksom de flesta andra om avgång av klimatgaser, särskilt lustgas, från åkermark, betonar den stora variationen i uppmätta gasförluster. Det är tydligt att sista ordet inte är sagt utan att det fortfarande saknas mycket kunskap och nu pågår en forskningsfas där utsläppsmönster kartläggs. Det är viktigt att komma ihåg att studien inte uttalar sig om nettoeffekten för miljön av plöjningsfri odling. Även om lustgasen ökar under de första åren kvarstår klimatnyttan av lägre dieselförbrukning och sannolikt minskad kväveutlakning. Den ökade avgången av lustgas bedöms också vara övergående och andra studier som refereras i denna rapport visar minskade utsläpp efter 10-20 år jämfört med konventionell jordbearbetning med plöjning.
Vanliga finska förhållanden
Försöket syftade till att omfatta de vanligaste jordarna i Finland och sex jordar valdes ut. Lerhalten varierade från styv lera, mellanlera, lättlera och en mulljord ingick också. Försöket gjordes i sydvästra Finland som är landets viktigaste jordbruksområde och som på flera sätt påminner om Mälardalen. På var och en av de sex jordarna såddes vårkorn eller havre och varje jord bearbetades konventionellt med höstplöjning och vårsådd kontra det plöjningsfria som var direktsådd i stubb på våren. De plöjningsfria fälten hade odlats på detta sätt mellan fem och sju år.
Lustgasen ökade men inte metanavgången
Försöket visade att medelflödet av lustgas var större från det plöjningsfria på fyra av de sex paren av jordar som prövades med och utan plöjning. Lustgasavgången var högst på mulljorden. Under året uppmättes den högsta lustgasavgången på våren i april och maj efter snösmältning. Mätningar gjordes också direkt före och efter plöjning eftersom andra studier visat ökad avgång just vid jordbearbetning men detta försök visade ingen ökad avgång just då utom på mulljorden där den ökade 20-falt. Förklaringen till den ökade lustgasavgången i det plöjningsfria tros vara att markens fysiska egenskaper ändrats genom att matjorden med tiden blivit något kompaktare och andelen vattenfyllda småporer högre än där det plöjts. Lustgasavgång gynnas av om det varken är för torrt eller blött i marken. Metanavgången påverkades inte av om det plöjdes eller inte.
På sikt mindre lustgas utan plöjning
Denna rapport, liksom de flesta andra om avgång av klimatgaser, särskilt lustgas, från åkermark, betonar den stora variationen i uppmätta gasförluster. Det är tydligt att sista ordet inte är sagt utan att det fortfarande saknas mycket kunskap och nu pågår en forskningsfas där utsläppsmönster kartläggs. Det är viktigt att komma ihåg att studien inte uttalar sig om nettoeffekten för miljön av plöjningsfri odling. Även om lustgasen ökar under de första åren kvarstår klimatnyttan av lägre dieselförbrukning och sannolikt minskad kväveutlakning. Den ökade avgången av lustgas bedöms också vara övergående och andra studier som refereras i denna rapport visar minskade utsläpp efter 10-20 år jämfört med konventionell jordbearbetning med plöjning.
Källa: Regina, K & Alakukku, L. 2010. Greenhouse gas fluxes in varying soils types under conventional and no-tillage practices. Soil and Tillage Research. Volym 109, Nr 2, sid 144-152.
Sidan uppdaterad 2011-09-01 av Anna Christoff
Alla artiklar
Allmänt
Aktuellt
Stallet
Fältet
Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.
