Mer fett i fodret minskar metanavgången

Metanavgången från nötkreatur kan minska utan att mjölkavkastningen minskar om fodrets fetthalt ökar. Det visar en ny sammanställning av 27 olika studier. Ett ökat fettintag framställs som ett av de mer lovande sätten att minska metanavgången jämfört med andra sätt att klimatändra foderstaten.

Med ökad fetthalt i fodret kan klimatpåverkan från djurproduktionen minska. Foto: Monica Kling

Att metanavgången från nötkreatur är en av lantbrukets viktigaste källor till klimatgaser är tydligt. Många djurforskare över hela världen arbetar med att prova olika sätt att minska just metanavgången. Olika tillsatser i fodret, att försöka ändra den mikrobiella sammansättningen i tarmfloran samt att öka fodereffektiviteten är tre exempel på sådant som pågår. Att tillsätta fett eller ändra sammansättningen på fodret så att mer feta ingredienser ingår verkar vara ett av de mer lovande sätten att minska metanavgången.

27 studier sammanställda

Två forskare har sammanställt och analyserat 27 studier från andra forskare vilket får anses vara en gedigen genomgång. I studierna ingår både mjölkkor och köttdjur. Där framkommer att för ett totalt fettinnehåll över 130 gram fett per kg torrsubstans (ts) i fodret finns ett linjärt samband mellan fett och avgång av metan. För mer normala fettinnehåll på upp till80 gramfett per kg ts gav en ökning av fettinnehållet med10 gramper kg ts en minskad metanavgång på1 gramper kg ts. Det visade sig också att sambandet mellan fett och metanavgång inte påverkades om fettet var tillsatt som olja eller fanns i fröform som ingrediens i fodret, inte heller av vilken fettsyrasammansättning det hade eller vilken växt det kom från.

Svårare för betesdjur

Att öka fettintaget för nötkreatur som föds upp mer eller mindre på bete blir förstås svårare. Forskare har undersökt fettinnehållet i gräs och bland annat nämns ett flerårigt rajgräs med upp till47,5 gramfett per kg ts. I Nya Zealand provas att genetiskt modifiera rajgräs där de lyckats att öka fettinnehållet med 40 procent i blad på en viss sorts rajgräs.

Ett helt annat sätt att få i betesdjuren mer fett är att blanda i fett i djurens dricksvatten. Försök visar att inblandning av fiskolja i vattnet inte påverkade varken foder eller dricksvattenförbrukning jämfört med om det blandades i foder.

Helhetsperspektiv behövs

Om mer fett i fodret i slutändan ger en nettominskning av klimatgasavgången kan förstås också bero på varifrån fettet kommer. Om det förutsätter en ökad användning och odling av grödor med hög fetthalt ger det också ökad avgång av klimatgaser. Forskarna rekommenderar därför att i första hand undersöka om feta biprodukter från livsmedelsindustrin kan användas. Som exempel nämns också att den ökade produktionen av etanol som drivmedel gett ökad mängd biprodukt som rutinmässigt används som foderingrediens för kor i USA. Det har gett lägre metanavgång. Dock är etanolen där ofta är gjord på majs och inte vete. Fodertillsats av biprodukt på veteetanol ger inte lika stor minskning av metanavgången.

Markus Hoffmann

Källa: C. Grainger, K.A. Beauchemin. Can enteric methane emissions from ruminants be lowered without lowering their production? Animal Feed Science and Technology 166— 167 (2011) 308— 320