2011-10-11 | Fältet
Jordbearbetning och fosforförlust undersökt på nytt
För första gången har alla Nordiska försök om jordbearbetning och fosforläckage sammanställts. Resultaten visar att både jord- och fosforläckaget minskar med mindre höstbearbetning eller vårplöjning. Just plöjningen lyfts fram som ett riskmoment och särskilt den inför sådd av höstsäd.
Jord- och fosforförluster från mindre kuperade marker har stått i fokus för den norska undersökningen. Stubbåker över vintern förordas. Foto: Monica Kling
Norge ligger långt fram när det gäller att undersöka och åtgärda jord- och fosforläckage från åkermark till vattendrag. Hittills har mycket arbete varit inriktat på att åtgärda de mest erosionsutsatta arealerna. Nu har forskare vid Bioforsk med flera istället undersökt risken för erosion på arealer som inte lutar så mycket och där mer måttlig erosion kan förväntas. De har sammanställt ett betydande antal norska, finska, danska och svenska undersökningar. För svensk del ingår försök i Vessigebro (Halland), Lanna (Skaraborg) och Hedemora (Dalarna). Inriktningen är att studera just jordbearbetningens inverkan på jord- och fosforläckage.
Forskarna påminner om att jord- och fosforläckaget varierar stort med jordarter, lutning, lutningslängd, markens genomsläpplighet, andelen växtrester med mera. Att det är mycket som påverkar betyder inte att det inte går att dra några generella slutsatser som kan utgöra råd till lantbrukarna. I den norska rapporten är budskapet att den viktigaste åtgärden för att minska jorderosion i spannmålsområden är att minska jordbearbetningen på hösten eller att plöja på våren. Höstplöjning med efterföljande sådd av höstsäd ger mer erosion än bara höstplöjning. Hur höstsäden sedan etablerar sig har stor betydelse. Att lämna stubben orörd över vintern på sluttande fält minskar erosionen. Men trots att merparten av fälten ligger i stubb i utvalda avrinningsområden i Norge har man inte sett motsvarande förbättringar i vattenkvaliteten. Istället resonerar forskarna om att processer i själva åfåran kan påverka vattenkvaliteten.
Generellt är det alltså positivt med minskad bearbetning. Något som krånglar till det är att det spelar roll om fosforn förloras i partikelform eller i löst form. I löst form har den större betydelse för övergödning. I de Nordiska försök som forskarna sammanställt framkommer det att i fyra av fem försök med övervintring i stubb har läckaget av löst fosfor ökat på grund av utfrysning av fosfor från växtrester. Även i försök med direktsådd under flera år har läckaget ökat eftersom fosforhalten ökat i översta matjordslagret på grund av utebliven omblandning.
Författarna drar den slutsats som hörs allt oftare "Den mest effektiva minskningen av jord- och fosforförluster fås vid lokal anpassning av åtgärderna". Ett landskap består omväxlande av höjder och inte minst sänkor där vattnet samlas och därför nämner de särskilt gräsbevuxna vattenvägar som något som kan vara lika effektivt som minskad jordbearbetning.
Minskad jordbearbetning viktigast
Forskarna påminner om att jord- och fosforläckaget varierar stort med jordarter, lutning, lutningslängd, markens genomsläpplighet, andelen växtrester med mera. Att det är mycket som påverkar betyder inte att det inte går att dra några generella slutsatser som kan utgöra råd till lantbrukarna. I den norska rapporten är budskapet att den viktigaste åtgärden för att minska jorderosion i spannmålsområden är att minska jordbearbetningen på hösten eller att plöja på våren. Höstplöjning med efterföljande sådd av höstsäd ger mer erosion än bara höstplöjning. Hur höstsäden sedan etablerar sig har stor betydelse. Att lämna stubben orörd över vintern på sluttande fält minskar erosionen. Men trots att merparten av fälten ligger i stubb i utvalda avrinningsområden i Norge har man inte sett motsvarande förbättringar i vattenkvaliteten. Istället resonerar forskarna om att processer i själva åfåran kan påverka vattenkvaliteten.
Kan öka mängden löst fosfor
Generellt är det alltså positivt med minskad bearbetning. Något som krånglar till det är att det spelar roll om fosforn förloras i partikelform eller i löst form. I löst form har den större betydelse för övergödning. I de Nordiska försök som forskarna sammanställt framkommer det att i fyra av fem försök med övervintring i stubb har läckaget av löst fosfor ökat på grund av utfrysning av fosfor från växtrester. Även i försök med direktsådd under flera år har läckaget ökat eftersom fosforhalten ökat i översta matjordslagret på grund av utebliven omblandning.
Lokala åtgärder avgörande
Författarna drar den slutsats som hörs allt oftare "Den mest effektiva minskningen av jord- och fosforförluster fås vid lokal anpassning av åtgärderna". Ett landskap består omväxlande av höjder och inte minst sänkor där vattnet samlas och därför nämner de särskilt gräsbevuxna vattenvägar som något som kan vara lika effektivt som minskad jordbearbetning.
Rapporten belyser just jord- och fosforförluster. I praktiken hör frågan om minskad jordbearbetning också nära ihop med andra miljöfrågor som kväveutlakning, klimatfrågan och ändrat behov av växtskydd som också påverkar lantbrukarens beslutsunderlag.
Läs mer i Bioforskrapporten:
http://www.bioforsk.no
Sidan uppdaterad 2011-10-12 av Anna Christoff
Alla artiklar
Allmänt
Aktuellt
Stallet
Fältet
Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.
