Hampa - en energigröda med flera miljöfördelar

Industrihampa är lika eller mer energiavkastande än andra energi-grödor, både som fastbränsle och till biogas. Samtidigt kan hampan ge hög skörd med små kvävegivor och behöver få eller inga växtskyddsmedel. Det visar en ny svensk doktorsavhandling.

Hampan är en snabbväxande energigröda som helst skördas under våren om den ska användas till fastbränsle. Foto: Thomas Prade

Hampan är en gammal gröda som under lång tid haft en självklar roll i självhushållningen. Det är främst hampans fibrer som använts till säckar, rep, nät och segel med mera. Idag odlas hampa på cirka 250 hektar i Sverige och i EU på cirka 11 000 hektar.

Hampa är en ettårig snabbväxande gröda som under svenska förhållanden blir cirka 2 meter hög. Just på grund av att den växer snabbt kan den ge hög skörd av biomassa och blir därmed intressant som bioenergigröda. Nu har forskaren Thomas Prade vid SLU i Alnarp grundligt undersökt hampans energivärde. Han har odlat den under tre år i Skåne och i Röbäcksdalen (Umeå). Skördens storlek har mätts och sedan har dess egenskaper som fastbränsle och som ingrediens i biogasrötning undersökts.

Hampa som fastbränsle gav högst energiutbyte

Torrsubstans (ts)-skörden varierade betydligt mellan de tre åren från drygt 8 till drygt 17 ton ts per hektar. Den största nettomängden energi per hektar var om hampan balades eller om det gjordes briketter av den. Det gav 81 respektive 65 GJ per hektar att jämföra med 24 och 42 GJ per hektar som blev nettoenergiskörden om produkterna användes för biogas.

Den 2 meter höga grödan under hösten (tv) då skörd kan tas till biogasrötning. Den kan också få stå över vintern (th) för vårskörd. Foto: Thomas Prade, SLU.

I jämförelse med energiavkastningen hos andra grödor i Norra Europa är hampa lika eller mer effektivt både som substrat i biogasrötning och som fastbränsle. För rötning till metan rekommenderar forskaren att hampan skördas på hösten. Hampans egenskaper som fastbränsle blir dock bättre om den får stå kvar på fältet till våren.

Svarade inte på kvävegödsling

I försöket varierades kvävegödslingen från 0, 50, 100, 125, 150 och 200 kg kväve per hektar. Konstigt nog svarade inte hampan på kvävegödslingen. Inte ens för skillnaden mellan 0 och 100 kg kväve. Ts-skörden ökade inte signifikant med gödslingen. I avhandlingen är detta inte så utförligt kommenterat. Författaren jämför med en annan studie (ej svensk) från 2007 där det heller inte blev någon skillnad i ts-skörd med kvävenivåerna, 80, 160 och 240 kg kväve per hektar. I det ogödslade försöksledet blev dock skörden betydligt lägre i den studien. Författaren konstaterar att det verkar finnas utrymme att minska kvävegödslingen med bibehållen skörd. Det skulle i så fall ytterligare förbättra hampans energikalkyl.

Behöver inga växtskyddsmedel

I avhandlingen skriver Thomas Prade också att inga växtskyddsmedel behövs eftersom den konkurrerar bra med ogräs. En annan odlings- och miljöfördel är dess egenskaper som avbrottsgröda.

Läs mer på
http://pub.epsilon.slu.se länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster