2011-09-14 | Stallet
Geotextil och grus minskar läckaget på djurtäta ytor
En bra konstruerad grusbädd i olika lager kombinerad med en geotextilduk ger en stabil och säker yta för djuren att gå på utomhus. Samtidigt kan problem med ytavrinning av gödselvatten förebyggas. Det visar nya försök vid SLU.
Försökets regnsimulator i arbete över gödselbelastad utomhusyta av geotextil och grus. ”Regnet” gav 50 mm i timmen under 30 minuter. Foto: Hans von Wachenfelt
I takt med att mjölkkobesättningarna blir större blir det mer trafik av djur kring stallet. Det frestar på markytorna mer och ställer stora krav på att de ska vara hållbara under årets olika väder, inte minst när det är blött. Att ytorna är säkra och stabila för djuren att gå på är viktigast, men även frågan om näringsläckage från sådana ytor är viktig. Institutionen för Lantbrukets byggnadsteknik på SLU i Alnarp har testat olika kombinationer av geotextil och grus för att studera genomsläpplighet och näringsläckage från ytan när nötkreatursgödsel tillförs.
I försöket provades tre olika geotextildukar på åtta stycken 12 m2 stora rutor som lutade tre procent. Försöksrutorna var uppbyggda i flera lager. Underst fanns en tät PVC-duk och ovanpå den en sandbädd som den aktuella geotextilen låg på. Ovanpå geotextilen fanns ett 15 cm lager av 16-32 mm grus och överst 5 cm med 8-16 mm grus. I den lägre kortändan kunde man samla upp tre olika vattenflöden: ytavrinnande vatten, vatten som rinner på geotextilduken och vatten som runnit genom geotextilduken.
I försöket tillfördes 15 kg gödsel per ruta vilket motsvarar en beläggning av sex vuxna nötkreatur med fyra timmars vistelse. I hälften av rutorna togs gödseln bort igen och på de andra fick den var kvar för att undersöka betydelsen av att ta bort gödsel från ytor för utevistelse. För att stresstesta underlaget och efterlikna kraftigt regn vattnade regnsimulatorn med en intensitet av 50 mm per timme under 30 minuter.
Trots simulerat kraftigt regn hade alla anlagda grusytorna mycket låg ytavrinning av vatten på grund av god genomsläpplighet. Det är bra för att minska risken för att gödselvatten rinner iväg okontrollerat. Det största flödet i försöket var det som rann igenom det 20 cm tjocka gruslagret (5 + 15) och sedan rann på geotextilduken ner till änden av den svagt lutande åtta meter långa försöksrutan, där det samlades upp (dräneringsvatten).
Bortskrapning av djurens gödsel minskade kväveinnehållet i avrinnande vatten och innehållet av totalkväve blev cirka 20 procent lägre i dräneringsvattnet. Motsvarande minskning av vattnets innehåll av totalfosfor blev cirka 30 procent. Trots denna skillnad i koncentration är ändå en av de viktigaste slutsatserna att nästan allt kväve och fosfor stannade på markytan. Så kunde det bli eftersom nästan ingen ytavrinning förekom. Man får komma ihåg att försöket pågick under kort tid. I verkligheten med långvarig gödselbelastning blir situationen en annan då mer näring hinner röra sig neråt i grusbädden till geotextilen. Färsk gödsel innehåller heller ingen stor andel nitrat som lätt utlakas.
Skillnaden mellan geotextil och dräneringsrör är att dräneringen sker över hela ytan med textilen. Geotextilen är också mer driftsäker mot igensättning som beror på höga ts-halter när dräneringen sker över hela ytan, enligt Hans von Wachenfelt som genomfört undersökningen. Eftersom gruslagrets tjocklek grovt räknat kan halveras med bibehållen funktion om en geotextil används kan totalkostnaden bli en tredjedel jämfört med att anlägga en betongyta.
Utevistelse och kraftigt regn efterliknades
I försöket provades tre olika geotextildukar på åtta stycken 12 m2 stora rutor som lutade tre procent. Försöksrutorna var uppbyggda i flera lager. Underst fanns en tät PVC-duk och ovanpå den en sandbädd som den aktuella geotextilen låg på. Ovanpå geotextilen fanns ett 15 cm lager av 16-32 mm grus och överst 5 cm med 8-16 mm grus. I den lägre kortändan kunde man samla upp tre olika vattenflöden: ytavrinnande vatten, vatten som rinner på geotextilduken och vatten som runnit genom geotextilduken.
I försöket tillfördes 15 kg gödsel per ruta vilket motsvarar en beläggning av sex vuxna nötkreatur med fyra timmars vistelse. I hälften av rutorna togs gödseln bort igen och på de andra fick den var kvar för att undersöka betydelsen av att ta bort gödsel från ytor för utevistelse. För att stresstesta underlaget och efterlikna kraftigt regn vattnade regnsimulatorn med en intensitet av 50 mm per timme under 30 minuter.
Generellt låg ytavrinning
Trots simulerat kraftigt regn hade alla anlagda grusytorna mycket låg ytavrinning av vatten på grund av god genomsläpplighet. Det är bra för att minska risken för att gödselvatten rinner iväg okontrollerat. Det största flödet i försöket var det som rann igenom det 20 cm tjocka gruslagret (5 + 15) och sedan rann på geotextilduken ner till änden av den svagt lutande åtta meter långa försöksrutan, där det samlades upp (dräneringsvatten).
Bortskrapning av djurens gödsel minskade kväveinnehållet i avrinnande vatten och innehållet av totalkväve blev cirka 20 procent lägre i dräneringsvattnet. Motsvarande minskning av vattnets innehåll av totalfosfor blev cirka 30 procent. Trots denna skillnad i koncentration är ändå en av de viktigaste slutsatserna att nästan allt kväve och fosfor stannade på markytan. Så kunde det bli eftersom nästan ingen ytavrinning förekom. Man får komma ihåg att försöket pågick under kort tid. I verkligheten med långvarig gödselbelastning blir situationen en annan då mer näring hinner röra sig neråt i grusbädden till geotextilen. Färsk gödsel innehåller heller ingen stor andel nitrat som lätt utlakas.
Lovande alternativ
Skillnaden mellan geotextil och dräneringsrör är att dräneringen sker över hela ytan med textilen. Geotextilen är också mer driftsäker mot igensättning som beror på höga ts-halter när dräneringen sker över hela ytan, enligt Hans von Wachenfelt som genomfört undersökningen. Eftersom gruslagrets tjocklek grovt räknat kan halveras med bibehållen funktion om en geotextil används kan totalkostnaden bli en tredjedel jämfört med att anlägga en betongyta.
Läs artikeln “Performance of geotextile-gravel bed all-weather surfaces for cattle" av Hans von Wachenfelt. Den kan hämtas här:
http://www.slu.se
Sidan uppdaterad 2011-09-14 av Anna Christoff
Alla artiklar
Allmänt
Aktuellt
Stallet
Fältet
Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.
