Första året med Växtskyddsrådet
Ett växtskyddsråd bildades under 2011 med representanter från myndigheter, näringen, producenter och miljöintressen. Syftet är bland annat dialog och erfarenhetsutbyte. Diskussioner har förts om både breda och detaljerade frågor, och ett kunskapsprojekt har initierats. Det berättas i en ny rapport från Jordbruksverket.

Behovet av mer forskning och utveckling var en av de frågor som växtskyddsrådet lyfte fram under året. Här pågår försök vid Lövsta i SLU Uppsala:s regi. Foto: Monica Kling
På uppdrag av regeringen bildades växtskyddsrådet i mars förra året med ledamöter från Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, LRF, Föreningen Sveriges Spannmålsodlare, Hushållningssällskapen, Svenskt växtskydd, SLU och Naturskydds-föreningen. Syftet är att sprida kunskap och vara ett forum för dialog och erfarenhetsutbyte omkring växtskydd och dess betydelse för en hållbar och konkurrenskraftig växtodling. Rådet ska också lämna förslag till forskning och utveckling samt initiera analyser, undersökningar och seminarier.
Olika syn och samsyn
Rapporten speglar de frågor som varit uppe till diskussion under året och medlemmarnas olika synsätt. De stora frågorna om tillgången på livsmedel kontra risker för miljö och hälsa har funnits på agendan men ägnats mindre tid. Mest har diskussionerna handlat om konkreta problem, som tillämpningen av lagstiftningen i relation till det svenska jordbrukets konkurrenskraft. Här kommer också ambitionsnivån för miljömålsarbetet in och frågan om värdet av att gå före, där synen skiljer mellan parterna. Ett tydligt tecken på EU-ländernas olika hantering är den ökade dispensgivningen de senaste åren. En väg till ett mer enhetligt genomförande av EU:s regelverk vore att få möjlighet att agera mot länder som godkänner preparat i strid med lagstiftningen. Här finns en samsyn i växtrådet och en vilja att driva frågan.
Färre eller fler växtskyddsmedel?
En het potatis, där världsbilden går isär, är tillgången på växtskyddsmedel i relation till andra länder. För vissa preparat och i förhållande till vissa länder har svenska odlare tillgång till färre medel, exempelvis för betning av utsäde. Men totalt sett har Sverige flest godkända aktiva substanser av länderna i EU:s norra zon. Danmark, Finland och Baltländerna har färre. Dock är alla eniga om att den svenska trädgårdsnäringen kommer att få färre preparat att tillgå, vilket både beror på nya förbud och på att den svenska marknaden är liten och mindre intressant för producenterna.

EU:s zonindelning för ömsesidigt erkännande och antal godkända växtskyddssubstanster i respektive land. Sverige ingår i den norra zonen tillsammans med Danmark, Finland, Estland, Lettland och Litauen. Källa: KemI
En annan diskussionsfråga har varit preparatens etiketter. Som framgått av den senaste användarundersökningen anser odlarna att etiketterna blivit svårare att förstå, så en mer enhetlig och tydligare utformning vore önskvärd. Växtskyddsrådet anser att en översyn behöver göras omkring både utseende och ansvarsfördelning på området.
Behov av forskning och kompetens
En fråga som enar är att det behövs mycket mer tillämpad forskning och utveckling. Kompetensförsörjningen är hotad för de behov som finns, såväl inom myndigheterna och rådgivningen som inom forskningen. En långsiktig trygg tillgång på medel måste till för att en kompetenshöjning ska vara möjlig. Stick i stäv har regeringens anslagstilldelning gått 2012, trots det annalkande direktivet om hållbar användning av växtskyddsmedel.
Förutom ökade och långsiktiga anslag menar växtskyddsrådet att man bör stimulera särskilda utbildningar om växtskyddsmedlens egenskaper och användning. Under året har rådet bidragit till kunskapsuppbyggnaden om säkert växtskydd genom att initiera ett projekt som ska ta fram ett bättre underlag för hur bevuxna skyddszoner bäst ska utformas.
Monica Kling
Källa: Jordbruksverket Rapport 2012:6. Växtskyddsrådets verksamhet 2011. Viktiga växtskyddsfrågor och arbetet i rådet. http://www.jordbruksverket.se