Den svenska biobädden sprids över världen

Den svenska biobädden har fått många efterföljare över hela världen och bedöms bli än mer aktuell genom EU:s direktiv om hållbar bekämpning. Biobädden har utvecklats i enlighet med olika länders förutsättningar och förutom ett självklart substrat som halm används även citronskal och uttjänta vinrankor.

Uppfinningen för säker påfyllning av sprutan har sin upprinnelse vid SLU. Foto: Magnus Sandström, Jordbruksverket

Genom EU.s direktiv om hållbar användning av växtskyddsmedel kommer spridningen av biobäddar att få fart menar en del. En ny hemsida http://www.biobeds.org/ länk till annan webbplats

har lanserats för att samla nya rön om biobäddar och sprida informationen till tänkbara användare. Den från början svenska prototypen har förändrats och finns i allt större antal i allt fler länder. Biobädden har utvecklats för olika länders förhållanden och kan numera se ganska olika ut. Dessutom har den fått olika namn på engelska som biofilter, biomassbed, biodep, Vertical Green Biobed och kommersiellt utvecklade produkter som Phytobac, Biobac och Heliosec som skiljer sig helt från den svenska versionen.

Kan se helt olika ut i olika länder

I ett internationellt projekt har en sammanställning gjorts över biobäddens utveckling och vilken förmåga den har att rena bort växtskyddsmedel. I sammanställningen från 2011 görs bedömningen att det finns cirka 1 500 biobäddar i Sverige. Som jämförelse finns cirka 1 000 stycken i Frankrike och 150 i Storbritannien. I övriga länder i Europa bedöms det finnas några få eller några tiotal som är på experimentstadiet. I Holland och Belgien är biobädden ett så kallat biofilter där spillvatten från fyllning eller rengöring pumpas upp och sprids över en cirka1 m3stor tank med halm, jord och torv för att sedan rinna till två andra motsvarande underliggande tankar och sist till flytgödselbehållare.

Ett helt annat koncept utan något biologiskt substrat har utvecklats av företaget Syngenta. Heliosec kallas det och utgörs av en2 500 liter s behållare för spillvatten med en rörförsedd plastpanel upptill, där sol och vind under säsongen gradvis avdunstar vattnet och kvar blir växtskyddsmedel och annat i vattnet i torr form.

Biomassbed är en variant som finns i Italien. Här låter man vattnet cirkulera i och genom ett biofilter. Filtret som används här är ett exempel på den vanligaste utvecklingen av ursprungskonceptet, nämligen att lokalt organiskt material används enligt principen att man tager vad man haver. I Italien har exempelvis restprodukter som citronskal, persikokärnor samt blad och grenar från vinodling provats.

Varierande reningsförmåga

Nedbrytningsstudier från sju länder i EU med de olika typerna av biobäddar visar stor variation i reningsförmåga för olika slags växtskyddsmedel, olika försökstider, olika belastning och sammansättning på substraten. I korta studier på 1-2 veckor har reningseffektiviteten varierat mellan 30 och 100 procent. Andra studier som utförts under längre tid och där man mätt mängden växtskyddsmedel i själva biomixen har reningseffekten legat på 50 till 100 procent, med enstaka undantag för sämre resultat.

Läs mer på
http://www.opera-indicators.eu länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster