2011-11-18 | Fältet
Åtgärder i och vid diken viktiga för minskad övergödning
Diken kan vara både en fälla och en källa till näringsämnen i vatten vid olika tidpunkter och längs olika sträckor. I en ny forskarrapport visas det att åtgärder i och kring landets över 9 000 mil diken i jordbrukslandskapet är viktiga för att minska främst fosforflödet.
Slänternas utformning är viktigt för om dikena lämnar ifrån sig näring till ytvattnen eller om de fungerar som näringsfällor. Relationen 1:2 är en bra tumregel. Foto: Monica Kling
De öppna dikenas funktion för miljön blir bara mer uppmärksammat. Bland de första resultaten av det var att deras värde för biologisk mångfald gjorde att de blev biotopskyddade. Därefter har metoder för underhåll av diken diskuteras då bland annat musslor påverkas. I en ny rapport presenteras nu en undersökning av deras funktion som källa och fälla för näringsämnen.
Det är tre forskare på SLU som på uppdrag av den svenska stiftelsen Baltic Sea 2020 gjort en sammanställning över vilken kunskap som finns om dikens funktion för näringsflöde och åtgärder i och kring diken för att minska övergödningen. De åtgärder som de går igenom är: skyddszoner, våtmarker, dikesfilter, sedimentationsdammar, dikesvegetation, dikesrensning och slänternas funktion och erosion. Den kanske viktigaste slutsatsen är att det finns bra motåtgärder mot övergödning i och kring diken. Forskarna menar dock att det är svårt att dra generella slutsatser från många studier eftersom de kanske bara gäller för den plats där försöket är utfört. Därför behövs en försökspark för att studera dikens funktion och olika åtgärder under realistiska och kontrollerade förhållanden. En sådan försökspark skulle ge kunskap som vore giltig i flera länder runt Östersjön.
Skyddszoners och våtmarkers funktion gås igenom och dessa åtgärder har vi skrivit en del om tidigare i Greppas nyheter. Det nya i rapporten är att åtgärder i dikena betonas. Undersökningar visar att betydligt mer jord kan eroderas från dikesslänten än från åkermarken som avvattnas. Att slänten inte är för brant blir därför viktigt. Forskarna föreslår att relationen 1:1,5-2 (höjd:längd) bör användas och att det ska gå att ställa krav på det vid omprövning av dikningsföretag. Hur underhåll av diken görs är också viktigt. Rensning kan både öka och minska dikets förmåga till fosforretention. Att rensning kan förbättra fosforretentionen har tidigare sällan framhållits. De tre råd som ges om dikesrensning är: rotera rensning i ett område så att det alltid finns sträckor med bevuxna diken kvar; gödsla inte med fosfor kort tid efter rensning och rensa vid en tid på året då fosfortillförseln från omgivande marker är låg.
Många små åtgärder är ofta viktigare än ett fåtal omfattande. Likaså är det viktigt att åtgärderna blir gjorda i en stor andel av dikena i ett område. För lantbrukarna får åtgärderna inte vara för tekniskt avancerade, ekonomiskt betungande eller kräva tillstånd för att de ska bli gjorda skriver forskarna. Eftersom de naturgivna förhållandena i landskapet varierar kraftigt understryker de också att det krävs en lokal anpassning av åtgärder för att få maximal nytta.
Försökspark borde anläggas
Det är tre forskare på SLU som på uppdrag av den svenska stiftelsen Baltic Sea 2020 gjort en sammanställning över vilken kunskap som finns om dikens funktion för näringsflöde och åtgärder i och kring diken för att minska övergödningen. De åtgärder som de går igenom är: skyddszoner, våtmarker, dikesfilter, sedimentationsdammar, dikesvegetation, dikesrensning och slänternas funktion och erosion. Den kanske viktigaste slutsatsen är att det finns bra motåtgärder mot övergödning i och kring diken. Forskarna menar dock att det är svårt att dra generella slutsatser från många studier eftersom de kanske bara gäller för den plats där försöket är utfört. Därför behövs en försökspark för att studera dikens funktion och olika åtgärder under realistiska och kontrollerade förhållanden. En sådan försökspark skulle ge kunskap som vore giltig i flera länder runt Östersjön.
Åtgärder i dikena viktiga
Skyddszoners och våtmarkers funktion gås igenom och dessa åtgärder har vi skrivit en del om tidigare i Greppas nyheter. Det nya i rapporten är att åtgärder i dikena betonas. Undersökningar visar att betydligt mer jord kan eroderas från dikesslänten än från åkermarken som avvattnas. Att slänten inte är för brant blir därför viktigt. Forskarna föreslår att relationen 1:1,5-2 (höjd:längd) bör användas och att det ska gå att ställa krav på det vid omprövning av dikningsföretag. Hur underhåll av diken görs är också viktigt. Rensning kan både öka och minska dikets förmåga till fosforretention. Att rensning kan förbättra fosforretentionen har tidigare sällan framhållits. De tre råd som ges om dikesrensning är: rotera rensning i ett område så att det alltid finns sträckor med bevuxna diken kvar; gödsla inte med fosfor kort tid efter rensning och rensa vid en tid på året då fosfortillförseln från omgivande marker är låg.
En annan rekommendation är att stängsla ute djuren från vattendrag och inte låta dem dricka direkt i diket eller vattendraget för att undvik tramp- och erosionskador.
Superlokala åtgärder efterfrågas
Många små åtgärder är ofta viktigare än ett fåtal omfattande. Likaså är det viktigt att åtgärderna blir gjorda i en stor andel av dikena i ett område. För lantbrukarna får åtgärderna inte vara för tekniskt avancerade, ekonomiskt betungande eller kräva tillstånd för att de ska bli gjorda skriver forskarna. Eftersom de naturgivna förhållandena i landskapet varierar kraftigt understryker de också att det krävs en lokal anpassning av åtgärder för att få maximal nytta.
Källa: Joakim Ahlgren, Faruk Djodjic & Stefan Löfgren. 2011. Åtgärder för att förbättra fosforretention i öppna diken i riskområden i jordbrukslandskapet runt Östersjön — en kunskapssammanställning. Baltic Sea 2020.
http://www.balticsea2020.org
Sidan uppdaterad 2011-11-18 av Anna Christoff
Alla artiklar
Allmänt
Aktuellt
Stallet
Fältet
Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.
