
"Åk till Rune och Irene på Stora Holmen", säger alla när man frågar efter en bonde i Skaraborg som har skyddszoner. Intresset för skyddszoner på den gården går inte att ta miste på och Rune och Irene Karlsson har till och med fått pris för det.
Rune kommer in i köket och sätter sig ner efter att ha tagit upp 100 ton potatis. Det har gått bra idag. Förutom 40 ha potatis odlas 200 ha spannmål och lite raps på Stora Holmen. Mycket av spannmålen går åt till de 180 suggorna med rekrytering. När det gäller vad gårdens marker ska användas till har Rune samma filosofi som för skogsmarken i de gröna skogsbruksplanerna. "Fem procent av gårdens åkerareal ska avsättas till viltvård. Punkt." Intresset för skyddszoner har funnits länge. Rune och Irene berättar att redan i slutet av 1980-talet, innan det fanns EU-miljöersättningar till skyddszoner, anlade man sådana. De ville ha någonstans att gå längs med sina marker. De visar upp fyra olika utmärkelser de fått för sina insatser för viltet.
Promenadvänligt
Vi går ut och går en runda längs gårdens skyddszoner med planterade häckar och Rune berättar vad vi ser. Genom Stora Holmen rinner Slipån och idag har man ca 600 m skyddszoner längs ån. Skyddszonen gör att jord som finns uppslammad i vatten som rinner av på markytan under hösten, delvis fastnar i skyddszonen. Framför oss springer gårdens labrador och Rune berättar att numera har de "Bo på lantgård". Gästerna vill gärna ha någonstans att promenera och skyddszonerna är ett sätt att öppna landskapet.



