Ingen överdosering av handelsgödsel på Helgedal

Årliga analyser av svingödseln som sprids och noggrann planering tillsammans med rådgivaren gör att risken för att komplettera med för mycket handelsgödsel är minimal. Eller som Gösta Hansson säger: "Vi följer riktlinjerna. Det är ingen idé att fuska, vi har ju betalat för den inköpta gödningen".

På infarten till Helgedal ligger de nyupptagna betorna ordentligt övertäckta med halm som skydd mot årets tidiga frost. Gösta Hansson möter på gårdsplanen. Gösta brukar gården Helgedal tillsammans med hustrun Irma och sonen Markus. Helgedal ligger vackert vid en krök i Helge å vid Knislinge utanför Kristianstad. På gården finns 90 suggor som årligen producerar cirka 2 400 grisar. Ungefär 70 % av grisarna föder Markus upp på en granngård där han arrenderar ett stall. Resten går till smågrisförmedling. Gösta vill tona ner sin roll i jordbruket och berättar att han snart går i pension och därför lämnar över mer och mer till Markus.

Vid köksbordet pratar vi om gödslingen till grödorna på Helgedal. På en gård med djur är det lätt hänt att den sammanlagda kvävegivan med svin- eller nötflyt, kompletterat med handelsgödsel hamnar över vad som är lönsamt och över riktlinjerna. För att kunna undvika detta är det bra att veta hur mycket kväve man egentligen sprider ut med gödseln från djuren. Markus hämtar pärmen med de senaste analyserna från svinflytgödseln och visar vårens analysresultat. Att som nästa steg ha kontroll över hur många ton som sprids per ha tycker de också

går bra. De har lejt ut spridningen till en maskinstation med en modern spridarutrustning. "Säger jag att jag vill ha 23 ton istället för 20 ton så får jag det och det stämmer", förklarar Gösta. På så vis blir det lätt att räkna av den lagda kvävegivan med svingödseln från grödans behov. Om förfrukten varit betor, ärt eller potatis dras också kväveverkan från dessa grödor av när man bestämmer kompletteringen med handelsgödsel. Gösta menar att "man måste värdera den naturliga gödseln och vara rädd om den inköpta".

Egna "gödselräkenskaper" på Helgedal
"Vi följer riktlinjerna, det gör vi. Det är ingen idé att fuska och strunta i det, vi har ju betalat för den inköpta gödningen", säger Gösta och understryker att ekonomin är viktig. Det är en sak att gödsla för den skörd man skulle kunna få och en annan sak att gödsla för den mest troliga skörden. I det förra fallet ligger man högre i kvävegiva. Gösta menar att stödet från rådgivaren Thomas Wildt-Persson på HS i Kristianstad är värdefullt för rätt gödsling. "Jag ringer nog oftare än andra bönder", säger han och skrattar lite. Om man gör som Gösta och Markus Hansson på Helgedal har man kommit långt. Först analyserar de hur mycket kväve de sprider ut med gödseln från djuren och tar därefter hänsyn till

kväveverkan från förfrukten och överskrider inte heller riktlinjerna. Ekonomin blir god och dessutom har man dragit sitt strå till stacken för att Sveriges bönder ska slippa någon form av gödselräkenskaper av dansk modell. På sätt och vis har man på Helgedal sina egna "gödselräkenskaper".