Viktig växtskyddsdiskussion i "64 åtgärder"
Mark- och vindanpassade skyddsavstånd till vatten är åtgärder som medverkar till att värna en god vattenstatus. Foto: Monica Kling
— Målsättningen måste vara att alla ska ha en säker hantering så att punktkällorna kan elimineras. Sen gäller det att minimera fältförlusterna, säger han.
Varje år hamnar en del växtskyddsmedel i vattnet, vilket syns i den svenska miljöövervakningen. De främsta riskfaktorerna vid hantering av medlen är: spill av koncentrerade preparat; direkta förluster vid otillräckliga avstånd till vatten; användning av ämnen med lång nedbrytningstid och sena höstbekämpningar. Behovsanpassad bekämpning är en viktig del i arbetet med att begränsa användningen av växtskyddsmedel. Det fungerar relativt bra, men kräver fältinspektioner av grödorna — något som det läggs allt mindre tid på.
Åtgärder för att minska riskerna handlar om säker hantering, hur och när bekämpningen utförs och om preparatval. I växtskyddsdelen av "64 åtgärder" har författaren lyft in uppgifter från SCB:s användarundersökning 2006, som visar hur det går till ute på gårdarna. Där framgår det att hantering och åtgärder skiljer mycket mellan lantbrukare i olika delar av landet. I många fall görs det mer för att motverka spill och förluster i södra Sveriges slätt- och mellanbygder än i övriga landet. Där användningen är störst finns alltså den säkraste hanteringen.
Spruta och påfyllning centrala faktorer
Funktionstest av sprutor framhålls i rapporten som en viktig och effektiv åtgärd för att minska risken för förluster. Ungefär hälften av sprutorna testas i nuläget och statistiken visar att 10 procent läcker. I översikten av riskminskade åtgärder i växtskyddsarbetet uppges genomförbarheten för spruttester som måttlig, men bör bli god eftersom EU beslutat om obligatorium i sitt nya regelverk. Kostnaden bedöms som låg, då bättre bekämpningseffekt och större driftssäkerhet uppnås.
En säker påfyllning är en av de mest effektiva åtgärderna för att minska punktkällorna till förlusterna. Säkrast sker påfyllningen på en tät platta med uppsamling. En väl underhållen biobädd eller biologiskt aktiv mark, som ute i fält, ses också som bra påfyllningsplatser. Däremot råder det förbud mot påfyllning på gårdsplan, en plats som dock används av 16 procent av brukarna enligt SCB. Ungefär hälften av lantbrukarna fyller sprutan på platta med uppsamling. En utökad kontroll av påfyllningsplatser är ett av förslagen till nya åtgärder.
Preparatvalet påverkar risken
Effekten av flera andra åtgärder, som rengöring av sprutan och vindanpassade skyddsavstånd, vrids och vänds det på för att nå fram till vad som är mest och minst viktigt för att minska förlusterna.
Preparatvalet framhålls här som centralt för risken att medlen hamnar i vattnet. Läckageegenskaper och vattengiftighet är faktorer som det borde tas mer hänsyn till.
— Det finns tecken på att betydelsen av diffusa förluster är stor, och det är risk för att de underskattas. Troligen är fältläckagen en väsentlig orsak till fynden i vatten, säger Örjan Folkesson.
Kemikalieinspektionens lista på lättrörliga ämnen som man bör vara uppmärksam på visas i sammanställningen och flera, om inte alla, är sådana som förekommer frekvent i miljöövervakningens rapporter. En bearbetning av data från SLU:s ekohydrologirapporter visar att stora förluster ofta sammanfaller med ämnenas lättrörlighet. En jämförelse med danska data pekar åt samma håll. Dock krävs det mycket mer forskning och utveckling för att komma framåt i denna fråga och i många fall saknas det bra alternativ.
— Förlusterna till vatten skulle kunna påverkas väsentligt genom preparatval, vare sig det är punktkällor eller diffusa läckage som orsakar dem, säger Örjan Folkesson.
Rapporten "64 åtgärder inom jordbruket för god vattenstatus", Jordbruksverket, Rapport 2008:31, kan beställas på Jordbruksverkets webbsida här: http://www.sjv.se
eller laddas ner direkt här: http://www2.sjv.se
Monica Kling
