Greppa Näringen startsidan
Ett kunskapsprojekt som arbetar
konkret med lantbruket
för att nå miljömålen
Webbkarta   |   Kontakt
Nyheten i pdf

Risk för läckage efter kemisk brytning av fånggröda

Det är stor risk att glyfosat läcker till dräneringsvatten då fånggrödor bryts kemiskt på lerjordar, medan risken är liten på lättare jordar. Tidpunkten för glyfosatbehandlingen påverkar näringsutlakningen mer än tidpunkten för jordbearbetning efter en kemisk behandling.
Fånggrödor bryts ofta kemiskt med glyfosat, vilket enligt reglerna tidigast får göras den 10-20 oktober. Glyfosat är samtidigt ett av de ämnen som återfinns mest frekvent i den svenska miljöövervakningen. Nu har forskare vid SLU undersökt om substansen läcker från fånggrödebehandlingarna och om tidpunkten för brytning påverkar läckagerisken. Även utlakning av kväve och fosfor studerades vid olika tidpunkter för behandling och jordbearbetning. I ett tvåårigt projekt genomfördes fältförsök på två platser med specialdränerade rutor, dels på styv lera vid Lanna i Västergötland och dels på mojord vid Lilla Böslid i Halland.
 
Direkt läckage från lerjorden
Utlakningen av glyfosat påverkades mer av jordarten än av tidpunkten för behandling. Vid Lilla Böslid, med den ostrukturerade mojorden, kunde inga mätbara halter av glyfosat påvisas efter behandling under tidig eller sen höst. Inte ens det andra årets rikliga avrinning medförde läckage från mojorden. På lerjorden vid Lanna var förhållandet det motsatta. Glyfosat återfanns där i dräneringsvattnet strax efter behandlingen i början av oktober, och även ganska omedelbart efter sprutningen i mars och april. Halterna låg en bra bit över dricksvattengränsen och ungefär på samma nivå som glyfosat återfinns i bäckarna i miljöövervakningen. Båda åren var koncentrationerna högst efter höstbehandlingen.
 
Spruttidpunkt styr kväveförlusten
Vid en lyckad kemisk brytning av fånggrödan frigörs näringen snabbt från det ovanjordiska växtmaterialet. Försöken visade att tidpunkten för glyfosatbehandlingen hade större betydelse för hur mycket kväve som förlorades än tidpunkten för jordbearbetning efter en kemisk behandling. Det blev ingen större miljövinst av att jordbearbeta först under våren om fånggrödan brutits kemiskt under hösten. På lerjorden vid Lanna blev kväveutlakningen minst då fånggrödan bröts på våren, men jämfört med ogräsbehandlig på stubb under hösten gav fånggrödan en positiv effekt även med kemisk brytning tidigt i oktober. I Lilla Böslid resulterade en tidig glyfosatbehandling, 26 september eller 4-10 oktober, i en stor mängd utlakningsbart kväve i markprofilen. Under det andra försöksåret med hög avrinning blev kväveläckaget från dessa försöksled betydligt större än då grödan avdödades sent på hösten eller bröts mekaniskt på våren.
 
Källa: Aronsson, H. & Stenberg, M. 2007. Utlakning av kväve, fosfor och glyfosat i samband med kemisk brytning av fånggrödor. Rapport från växtodlings- och växtskyddsdagar i Växjö den 5 och 6 december 2007.
Meddelande från södra jordbruksförsöksdistriktet nr 60, SLU, Alnarp.
 
Monica Kling  
Detta är en nyhet från Greppa Näringens nyhetsredaktion publicerad 2008-01-10