2009-02-20 | Allmänt

Plasttäckning minskar metanförluster från flytgödsel

Metanemissionen från lagring av nötflytgödsel är betydligt lägre än vad som antas vid schablonberäkning av klimatgaser från gödsellagring, visar en studie från JTI. Plasttäckning minskar ytterligare den faktiska metanavgången med en tredjedel jämfört med öppen lagring.

Gödsellagren i försöket var isolerade och halvt nedgrävda för att få samma temperaturförhållanden som i en fullskaleanläggning. Foto: Lena Rodhe

Metan- och lustgasutsläpp från stallgödsellagring står för 12 % av klimatgaserna från svenskt lantbruk, enligt officiella beräkningar. Uppgiften är baserad på IPCC:s schablonvärden för stallgödsellagring, där en faktor kallad MCF (Methan Conversion Factor) används för beräkning av metanemissionerna. Den ger värdet på faktisk metangasavgång av potentiell produktion för aktuell gödseltyp och klimatområde. För Sverige är den satt till 10 %. Forskning på JTI visar att det faktiska värdet, åtminstone för nötflytgödsel, är betydligt lägre och kan bli ännu mindre om gödsellagren har en tät täckning.

Årslångt försök
Försöket föregicks av noggranna studier av flytgödsellagring på tre mjölkgårdar i Halland, Uppland och Jämtland. Temperaturen, som är en styrande faktor för metanproduktion, mättes i gödselbehållarna under ett år och data om hantering och gödsel hämtades in. Samtidigt utvecklade forskarna tekniker för försöksuppställning och gasmätningar, för att få så realistiska förutsättningar som möjligt.
— Vi har gjort en rätt ambitiös studie med utomhusförhållanden och upprepningar där vi har försökt efterlikna verkligheten, säger Lena Rodhe, en av forskarna bakom projektet.

Den faktiska växthusgasemissionen undersöktes i ett försök på Ultuna 2006/2007 med gödsel från den Uppländska gården. Metan- och lustgasavgången mättes från nio gödselbehållare under ett år. Tre av lagren hade ingen täckning, tre hade svämtäcke av halm och resterande tre var täckta med plast.

Mindre metan än väntat
MCF-värdet för metan vid lagring utan täckning var i genomsnitt 2,7 %, vilket är knappt en tredjedel av nu gällande schablonvärde. Med plasttäckning blev värdet ännu lägre, 1,8 %, medan svämtäcket gav jämförbara värden med otäckt lagring, 2,5 %. Emissionen ökade dock vid omrörning. Under vinterhalvåret avgick ytterst lite metan och då spelade täckningen ingen roll. Skillnaden var desto större under sommarhalvåret, då metanavgången vid täckning med plast var mindre än hälften av det som avgick utan täckning eller med svämtäcke. Från mätvärdena beräknades metanutsläppen från lagring av nötflytgödsel utan täckning vara 12,4 kg metan per ko och år.

Nästan ingen lustgas
Lustgasavgången från gödsellagren var försumbar. Uppmätta värden låg inom felmarginalen och den beräknade emissionskoefficienten blev noll. Vid enstaka tillfällen under sommaren avgick dock lustgas i behållarna med svämtäcke. Förklaringen kan vara att svämtäcket torkade och fick zoner med syre, varvid ammoniumkvävet kunde nitrifieras och sen omvandlas till lustgas. Förlusten av totalkväve, troligen genom ammoniakavgång, skiljde en del mellan behandlingarna. Utan täckning förlorades 6 % av kvävet i gödseln, medan svämtäcket minskade förlusten till 4 %. Med plasttäckning förlorades inget kväve från gödseln. Plasttäckning är alltså gynnsamt för att minska både metan- och ammoniakutsläpp.

Monica Kling

Rapporten "Växthusgasemissioner från lager med nötflytgödsel". Rodhe et al. 2008. JTI-rapport Lantbruk & Industri 370 kan hämtas här: http://www.jti.se länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster