2010-04-23 | Allmänt
Nedbrukning av flytgödsel minskar även lustgasavgången
Snabb nedharvning av flytgödsel på våren är bäst för att minimera lustgasemissionen efter spridning. Det visar fältförsök som JTI genomfört. Markfukten spelar stor roll varför höstspridning bör undvikas. Vid lagring av svinflyt kan halmsvämtäcke öka lustgasavgången.
Lustgasavgången minskade avsevärt om nedharvning skedde strax efter flytgödselspridningen. Foto: Lena Rodhe
Hittills har få studier gjorts om mängden växthusgaser som avgår vid lagring och efter spridning av gödsel under svenska förhållanden. Men nu har Lena Rodhe och Åke Nordberg vid JTI tillsammans med Mikael Pell, SLU, undersökt emissionen av lustgas och metan från nöt- och svinflytgödsel, samt hur olika faktorer påverkar. Försöken har genomförts i fält, med jordkolonner på labb och i lagringsförsök.
Bäst bruka ned på våren
I fältförsöken bandspreds svinflytgödseln i vår- eller höstbruket med eller utan nedharvning efteråt. Nötflytgödseln bandspreds eller ytmyllades till 5 cm djup i vall på våren eller efter första skörd. Metan och lustgas mättes sedan i speciella kamrar under sju veckor efter spridning.
För metanet fungerade jorden som en kolsänka, även om den blev mindre efter flytgödselspridning. För lustgasen hade jordens fuktighet stor betydelse, vilket även bekräftades av labbförsöken. Minst lustgas avgick då gödseln harvades ner direkt efter bandspridningen på våren då jorden var relativt torr. Emissionsfaktorn var då 0,46 %, medan den var 1,35 % med enbart bandspridning. Under hösten då jorden var blötare blev emissionen dock högst efter nedharvning. I vallen ökade ytmyllningen lustgasavgången något jämfört med bandspridning. Här var emissionsfaktorn 0,78 % för täckt ytmyllning och 0,55 % för bandspridning. Dock elimineras ammoniakavgången vid täckt ytmyllning. Slutsatsen av försöket blir att våta förhållanden ska undvikas vid flytgödselspridning vare sig de skapas av naturen eller av tekniken.
Svämtäcke i svinflyt gav lustgas
Lagringsförsök har nu även genomförts på svinflytgödsel, vilket tidigare gjorts med nötflyt som vi berättat om. Resultaten blev likartade i de båda gödselslagen för metanet, vilket aldrig översteg 3 % av maximalt möjlig produktion, att jämföra med IPCC:s schablonvärde 10 % då mätvärden saknas. Täckning med plastduk minskade emissionen avsevärt medan skillnaden mellan otäckt och halmsvämtäcke var liten. Temperaturen spelade stor roll, varför så lite gödsel som möjligt bör finnas i lager på sommaren.
För lustgasavgången blev resultatet något annorlunda i försöket med svinflytgödsel. I stort är lustgasavgången från flytgödsellagring försumbar men från svinflyt med halmsvämtäcke blev avgick 35,9 gram per kvadratmeter och år, vilket gav emissionsfaktorn 0,74 %. Omräknat till koldioxidekvivalenter var den siffran högre än vad metanemissionen gav. Mer om försöket och den uppmätta produktionen av växthusgaser kommer i höst att presenteras i "JTI Informerar".
Monica Kling
Källa: Rodhe, L., Pell, M. & Nordberg, Å. 2010. Emissioner av växthusgaser från flytgödsel i lager och utspridd på åkermark samt påverkande faktorer. Formas projektdatabas: http://proj.formas.se
Bäst bruka ned på våren
I fältförsöken bandspreds svinflytgödseln i vår- eller höstbruket med eller utan nedharvning efteråt. Nötflytgödseln bandspreds eller ytmyllades till 5 cm djup i vall på våren eller efter första skörd. Metan och lustgas mättes sedan i speciella kamrar under sju veckor efter spridning.
För metanet fungerade jorden som en kolsänka, även om den blev mindre efter flytgödselspridning. För lustgasen hade jordens fuktighet stor betydelse, vilket även bekräftades av labbförsöken. Minst lustgas avgick då gödseln harvades ner direkt efter bandspridningen på våren då jorden var relativt torr. Emissionsfaktorn var då 0,46 %, medan den var 1,35 % med enbart bandspridning. Under hösten då jorden var blötare blev emissionen dock högst efter nedharvning. I vallen ökade ytmyllningen lustgasavgången något jämfört med bandspridning. Här var emissionsfaktorn 0,78 % för täckt ytmyllning och 0,55 % för bandspridning. Dock elimineras ammoniakavgången vid täckt ytmyllning. Slutsatsen av försöket blir att våta förhållanden ska undvikas vid flytgödselspridning vare sig de skapas av naturen eller av tekniken.
Svämtäcke i svinflyt gav lustgas
Lagringsförsök har nu även genomförts på svinflytgödsel, vilket tidigare gjorts med nötflyt som vi berättat om. Resultaten blev likartade i de båda gödselslagen för metanet, vilket aldrig översteg 3 % av maximalt möjlig produktion, att jämföra med IPCC:s schablonvärde 10 % då mätvärden saknas. Täckning med plastduk minskade emissionen avsevärt medan skillnaden mellan otäckt och halmsvämtäcke var liten. Temperaturen spelade stor roll, varför så lite gödsel som möjligt bör finnas i lager på sommaren.
För lustgasavgången blev resultatet något annorlunda i försöket med svinflytgödsel. I stort är lustgasavgången från flytgödsellagring försumbar men från svinflyt med halmsvämtäcke blev avgick 35,9 gram per kvadratmeter och år, vilket gav emissionsfaktorn 0,74 %. Omräknat till koldioxidekvivalenter var den siffran högre än vad metanemissionen gav. Mer om försöket och den uppmätta produktionen av växthusgaser kommer i höst att presenteras i "JTI Informerar".
Monica Kling
Källa: Rodhe, L., Pell, M. & Nordberg, Å. 2010. Emissioner av växthusgaser från flytgödsel i lager och utspridd på åkermark samt påverkande faktorer. Formas projektdatabas: http://proj.formas.se
Sidan uppdaterad 2011-04-11 av Ulrika Williamsson
Alla artiklar
Allmänt
Aktuellt
Stallet
Fältet
Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.
