Växtnäringshushållning i svenska odlingssystem - med eller utan djur
Mat 21 avslutades förra året. En ambition i Mat 21 var att skapa en strategi för att förbättra växtnäringshushållningen i jordbruket. Att detta inte är helt enkelt visas i en populärvetenskaplig rapport "Växtnäringshushållning i svenska odlingssystem - med eller utan djur".
Skriften vänder sig framförallt till lantbrukets rådgivnings- organisationer, myndigheter och beslutsfattare inom lantbruks- och miljösektorn. Rapporten innehåller många litteraturtips på fördjupningar inom området.
Den svåraste gårdstypen ur växtnäringshushållningssynpunkt är den intensiva köttproduktionen. Författarna är tveksamma om denna typ av gård är långsiktigt hållbar, framförallt på grund av de enorma stallgödselmängder som skall hanteras. En möjlig förbättring är att överföra organiskt bunden växtnäring i stallgödseln till oorganisk form med hjälp av ny teknik.
Betydligt lättare att hantera ur växtnäringssynpunkt är den renodlade växtodlingsgården som kan ha ett mycket högt växtnäringsutnyttjande. Problemområden är överoptimal gödsling som kan ge mycket hög kväveutlakning och eventuell träda. Å andra sidan är det höga växtnäringsutnyttjandet en chimär - en växtodlingsgård är en halv djurgård - den största delen av växtodlingsgårdens produkter äts förr eller senare upp av djur!
Betesbaserad nötköttsproduktion förbättrar ofta den biologiska mångfalden. Det är dock viktigt att försöka fördela platserna för vatten och stödutfodring av djuren för att sprida träcken och urinen på betet så mycket som möjligt.
Till sist den vanligaste gårdstypen i Sverige - en gård med blandad produktion av växter, mjölk och kött. Fördelen med denna typ av gård är att den ofta har en varierad växtodling och därmed möjlighet att fördela stallgödseln på flera grödor. Viktigt är att analysera stallgödselns innehåll av växtnäringsämnen och använda rätt teknik vid lagring och hantering av stallgödseln. Dessutom måste kväve och fosfor från mineralgödsel ta hänsyn till vad som finns i stallgödseln.
Som en avslutande reflexion kan man konstatera att rapporten pekar på många möjligheter att utnyttja stallgödseln på bästa sätt. Det är växtnäringen i stallgödseln som finns från början på djurgården - det gäller att minimera inköp av växtnäring både av miljöskäl och av ekonomiska skäl.
Rapporten belyser fyra olika företagstyper inom svenskt jordbruk:
- Ren växtodling
- Intensiv köttproduktion av framförallt gris och fjäderfä
- Blandad produktion av växter, mjölk och kött
- Betesbaserad köttproduktion i magra system
Den svåraste gårdstypen ur växtnäringshushållningssynpunkt är den intensiva köttproduktionen. Författarna är tveksamma om denna typ av gård är långsiktigt hållbar, framförallt på grund av de enorma stallgödselmängder som skall hanteras. En möjlig förbättring är att överföra organiskt bunden växtnäring i stallgödseln till oorganisk form med hjälp av ny teknik.
Betydligt lättare att hantera ur växtnäringssynpunkt är den renodlade växtodlingsgården som kan ha ett mycket högt växtnäringsutnyttjande. Problemområden är överoptimal gödsling som kan ge mycket hög kväveutlakning och eventuell träda. Å andra sidan är det höga växtnäringsutnyttjandet en chimär - en växtodlingsgård är en halv djurgård - den största delen av växtodlingsgårdens produkter äts förr eller senare upp av djur!
Betesbaserad nötköttsproduktion förbättrar ofta den biologiska mångfalden. Det är dock viktigt att försöka fördela platserna för vatten och stödutfodring av djuren för att sprida träcken och urinen på betet så mycket som möjligt.
Till sist den vanligaste gårdstypen i Sverige - en gård med blandad produktion av växter, mjölk och kött. Fördelen med denna typ av gård är att den ofta har en varierad växtodling och därmed möjlighet att fördela stallgödseln på flera grödor. Viktigt är att analysera stallgödselns innehåll av växtnäringsämnen och använda rätt teknik vid lagring och hantering av stallgödseln. Dessutom måste kväve och fosfor från mineralgödsel ta hänsyn till vad som finns i stallgödseln.
Som en avslutande reflexion kan man konstatera att rapporten pekar på många möjligheter att utnyttja stallgödseln på bästa sätt. Det är växtnäringen i stallgödseln som finns från början på djurgården - det gäller att minimera inköp av växtnäring både av miljöskäl och av ekonomiska skäl.
Christian Swensson, Svensk Mjölk
Källa; Bergström, L. & Dahlin, S. 2005. Växtnäringshushållning i svenska odlingssystem - med eller utan djur. Rapport nr 10, Mat 21. Det vetenskapliga underlaget till rapporten finns publicerat i Soil Use and Management, volym 21, mars 2005.
Sidan uppdaterad 2011-04-11 av Ulrika Williamsson
Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.
