2010-07-07 | Allmänt
Våtmark ger bäst effekt i stort avrinningsområde
Ju större avrinningsområdet är desto mer rening ger våtmarken per hektar. Det visar ett examensarbete vid Högskolan i Halmstad som undersökt fyra anlagda våtmarker i Halland. Men det krävs också att en stor del av avrinningsområdet utgörs av jordbruksmark.
Kunskap om tillrinningsområdets storlek och andelen jordbruksmark är viktigt inför planeringen av en våtmark. Foto: Monica Kling
Kostnadseffektivitet diskuteras ofta kring åtgärder som ska minska närings-belastningen på våra sjöar och hav. För att utvärdera effekten och kostnadseffektiviteten hos våtmarker som anlagts för att fånga upp växtnäring har fyra våtmarker i Falkenbergs kommun studerats av Bo Hansson vid Högskolan i Halmstad. Han jämförde också verkliga mätvärden med modeller för att utvärdera hur tillförlitliga simuleringsmodeller är i att förutse reningseffekter och kostnadseffektivitet.
Stora skillnader i rening
De fyra våtmarkerna skiljer sig åt i flera avseenden. För mängden näring som fångades upp var tillrinningsområdets storlek viktigast, men även markanvändning styrde i hög grad - det vill säga belastningen av näringsämnen. Kvävebelastningen låg mellan 1,8 och 8,8 ton per hektar våtmarksyta och år, enligt två olika modellberäkningar med simulerade värden. Enligt beräkningarna renades 191 - 637 kg kväve per hektar våtmarksyta. Fosforbelastningen beräknades till 7,7 - 70 kg per hektar och reningen låg mellan 0 och 7,7 kg.
Vattenprover togs också för att se hur väl modellerna stämde överens med verkligheten, dock endast under april månad. Resultatet visade att för kvävet var skillnaden mellan modellvärden och uppmätta värden måttliga. Ju större avrinningsområde desto bättre stämde modellerna överens med verkligheten. Med kunskap om avrinningsområdets storlek och markanvändning kan alltså effekten av en planerad våtmark beräknas och därmed "rätt" projekt prioriteras. För att säkert kunna bedöma tillrinningsområdets storlek behöver dock lantbrukaren konsulteras. Tillgängliga kartor ger inte en tillräcklig precision konstaterade Bo Hansson.
Anläggningskostnaden styr också
Kostnadseffektiviteten beror också på anläggningskostnaden. De undersökta våtmarkerna skiljer sig genom att två har anlagts med enkla dämmen och haft låga anläggningskostnad (164 respektive 184 tkr). De andra två har krävt större gräv- och markarbeten där jord måste forslas bort, vilket inneburit högre kostnader (372 respektive 584 tkr). Våtmarkerna med låga anläggningskostnader är också de som haft störst tillrinningsområde och därmed renat flest kilon av kväve och fosfor både totalt och per insatt krona. På så sätt blir kostnadseffektiviteten väldigt olika mellan våtmarkerna — mellan 17 och 123 kr per kg kväve (per bidragskostnad blir det 26-152 kr/kg N). För fosforrening var bilden mer diffus. Den lägsta kostnaden per kg renat fosfor var 1 381 kr i detta område.
Monica Kling
Källa: Hansson, Bo. 2010. Näringsämnesretention i fyra nyanlagda våtmarker i Falkenbergs kommun. Examensarbete vid Högskolan i Halmstad. Kan laddas ner härifrån:
http://hh.diva-portal.org
Stora skillnader i rening
De fyra våtmarkerna skiljer sig åt i flera avseenden. För mängden näring som fångades upp var tillrinningsområdets storlek viktigast, men även markanvändning styrde i hög grad - det vill säga belastningen av näringsämnen. Kvävebelastningen låg mellan 1,8 och 8,8 ton per hektar våtmarksyta och år, enligt två olika modellberäkningar med simulerade värden. Enligt beräkningarna renades 191 - 637 kg kväve per hektar våtmarksyta. Fosforbelastningen beräknades till 7,7 - 70 kg per hektar och reningen låg mellan 0 och 7,7 kg.
Vattenprover togs också för att se hur väl modellerna stämde överens med verkligheten, dock endast under april månad. Resultatet visade att för kvävet var skillnaden mellan modellvärden och uppmätta värden måttliga. Ju större avrinningsområde desto bättre stämde modellerna överens med verkligheten. Med kunskap om avrinningsområdets storlek och markanvändning kan alltså effekten av en planerad våtmark beräknas och därmed "rätt" projekt prioriteras. För att säkert kunna bedöma tillrinningsområdets storlek behöver dock lantbrukaren konsulteras. Tillgängliga kartor ger inte en tillräcklig precision konstaterade Bo Hansson.
Anläggningskostnaden styr också
Kostnadseffektiviteten beror också på anläggningskostnaden. De undersökta våtmarkerna skiljer sig genom att två har anlagts med enkla dämmen och haft låga anläggningskostnad (164 respektive 184 tkr). De andra två har krävt större gräv- och markarbeten där jord måste forslas bort, vilket inneburit högre kostnader (372 respektive 584 tkr). Våtmarkerna med låga anläggningskostnader är också de som haft störst tillrinningsområde och därmed renat flest kilon av kväve och fosfor både totalt och per insatt krona. På så sätt blir kostnadseffektiviteten väldigt olika mellan våtmarkerna — mellan 17 och 123 kr per kg kväve (per bidragskostnad blir det 26-152 kr/kg N). För fosforrening var bilden mer diffus. Den lägsta kostnaden per kg renat fosfor var 1 381 kr i detta område.
Monica Kling
Källa: Hansson, Bo. 2010. Näringsämnesretention i fyra nyanlagda våtmarker i Falkenbergs kommun. Examensarbete vid Högskolan i Halmstad. Kan laddas ner härifrån:
http://hh.diva-portal.org
Sidan uppdaterad 2011-04-11 av Ulrika Williamsson
Alla artiklar
Allmänt
Aktuellt
Stallet
Fältet
Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.
