Västerhavet i fokus i ny rapport
Näringsämnen i Västerhavet kommer från Sverige, Danmark och andra europeiska länder via havsströmmarna. Foto Monica Kling
I Västerhavet är det främst kvävetillförseln som behöver minska. Det beror inte på att fosforutsläppen är små utan på marinekologiska faktorer.
De kvävefixerande cyanobakterierna (så kallade blågrönalger) trivs inte i Västerhavets salta vatten. Man får därför inte algblomningar på samma sätt som i Östersjön när kvävet tar slut under sommarhalvåret. Kvävet blir begränsande och styr övergödningen, vilken dock påverkas av både kväve och fosfor.
Jordbruket betydande källa, men hur är det med reningsverken?
En stor del av läckagen kommer från jordbruket, vilket pekas ut som den sektor där åtgärderna bör sättas in. Både kväveläckage och ammoniakutsläpp behöver reduceras. Punktkällornas bidrag sägs i rapporten vara så små att det är svårt att ytterligare minska dem och inga åtgärder föreslås, medan kvävenedfallet diskuteras som en viktig källa.
Expertgruppen utgår dock från bruttobelastningen (rotzonsutlakningen) och inkluderar det naturliga läckaget — det som lakas ut även om marken inte odlas. Den andel av läckaget som tillskrivs jordbruket i rapporten är därför mer än vad som når Västerhavet och beror på mänsklig aktivitet. Mer rättvisande bör den antropogena nettobelastningen vara — det som når haven och kan påverkas.
Påverkningsbar nettobelastning av kväve på Västerhavet 2006, ton/år
Andra europeiska länder påverkar
Bidraget av näringsämnen till Västerhavet är dock större från externa källor än från de landbaserade svenska utsläppen, enligt den internationella rapporten. En del flödar ut från Östersjön och mycket av näringen kommer från Danmark. Trots att mest sötvatten rinner ut från Sveriges kust tillförs havet mer kväve och fosfor från Danmark.
En stor del av näringsämnena härrör från Syd- och Mellaneuropa och förs med strömmarna från Engelska kanalen och Tyska bukten. Från landområdena på den sträckan mynnar floder som Seine, Rhen och Elbe, vilka för med sig stora mängder kväve. Jutska strömmen som går upp utefter Danmarks västkust tar med sig näringen till Västerhavet
I rapporten trycks det hårt på att miljömålet Ingen övergödning inte kommer att nås med mindre än att Sverige, genom EU, kan påverka andra länder till att öka takten i arbetet med Nitrat- och Vattendirektiven. Expertgruppen skriver också i sin kommentar att målet är generellt svårt att nå, bland annat för att tillståndet i haven beror på fler faktorer än näringstillförseln, till exempel överfisket och klimatförändringarna.
Källor:
Naturvårdsverket 2008. Rapport 5898. Eutrophication of the Seas along the Swedish West Cost. Kan hämtas här: http://www.naturvardsverket.se
Naturvårdsverket 2008. Rapport 5815. Näringsbelastning på Östersjön och Västerhavet 2006. Underlag till Sveriges PLC5-redovisning till HELCOM. Kan hämtas här: http://www.naturvardsverket.se
