2009-03-27 | Allmänt

Små förbättringar i Östersjön

Läget för Östersjön är allvarligt, men nu finns ändå tecken på förbättringar. Det visar en ny rapport från Helsingforskommissionen HELCOM. Trenden för både fosfor- och kvävetillförseln är minskande sedan 1990 och flera andra positiva förändringar kan nu märkas.

En försiktigt positiv utveckling i Östersjön ger hopp om att en återhämtning är möjlig. Foto: Monica Kling

I både haven och marken är systemen tröga, varför det har varit svårt att se förbättringar av minskade näringsutsläpp från såväl jordbruket som andra källor. HELCOMs nya lägesrapport om Östersjön visar dock på ett visst tillfrisknande, om än i långsam takt. Förbättringarna gäller tillförsel av näringsämnen, vattenkoncentrationer och status för indikatorer i vissa delar av havet. Fortfarande behövs dock stora insatser för att nå målen.

Många mätpunkter ger bilden
För första gången har all tillgänglig information om Östersjöns övergödningssituation sammanställts och genererat en bedömning av statusen i 189 specifika områden. Ett index har beräknats på uppgifter om näringsämnen, siktdjup, syreförhållanden och vissa växt- och djurgrupper. Av 17 mätplatser på öppet hav är det endast Bottenviken och nordöstra delen av Kattegatt som är opåverkade av övergödning. Dock kan ljusningar ses i flera områden där näringskoncentrationerna nu ligger på samma nivå som på 1970-talet. Av de undersökta kustvattenlokalerna bedöms 11 som opåverkade och 161 som övergödda.

Ljuspunkter finns
Näringshalterna i Östersjön ökade fram till 1980, men under de senaste 20 åren har förbättringar märkts.

Utsläppen av både fosfor och kväve har minskat från både landbaserade utflöden och punktkällor.
Fosforkoncentrationen i havet har minskat i alla områden utom Finska viken.
Kvävehalterna har minskat i Rigabukten, Egentliga Östersjön och de danska sunden.
Siktdjupet har förbättrats i Kattegatt, Arkonadjupet, Bornholmsdjupet och det Östra Gotlandsdjupet.
Försämringen av undervattensvegetationen går långsammare än tidigare i norra Egentliga Östersjön och Finska viken. Där har utbredningen av vissa makrofyt-arter återhämtat sig.
Omvänt har en del djursamhällen minskat kraftigt i Egentliga Östersjön och Finska viken, medan statusen är god i Arkonadjupet, de danska sunden och Kattegatt.

Bedömningen av statusen för de olika indikatorerna har sammanvägts och resulterat i en klassning av vattnet för respektive mätområde. En karta finns med i rapporten, där statusen för varje mätpunkts anges.

Monica Kling

Källa: Eutrophication in the Baltic Sea. Baltic Sea Environment Proceedings No 115A
HELCOM 2009. Kan laddas ner här:
http://www.helcom.fi/press länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster