Nya försök med reglerad dränering
Minskad utlakning, bättre kväveutnyttjande och högre skördar är några effekter av reglerad dränering, som nu har testats i fler försök. Bland annat har storskaliga fältförsök genomförts hos två lantbrukare i Kalmar län. Resultaten blev speciellt goda i potatisodling.
Reglerad dränering är en av de åtgärder som Naturvårdsverket lyfter fram som möjlig metod för att minska näringsläckaget från jordbruket. Goda resultat av systemet visades i en doktorsavhandling 2002, av Ingrid Wesström vid SLU. Ett faktablad och vetenskapliga artiklar skrevs om metoden, men vad har hänt sen dess?
Nya försök
Systemet har installerats på ytterligare tre försöksplatser och följts under åren 2002 -2005. Underbevattning har samtidigt testats där vatten genom självtryck leds in i dräneringsrören under torrperioder. På två av platserna gjordes försöken i stor skala. I det tredje och mest kontrollerade försöket mättes halter av näringsämnen i dräneringsvattnet. Utlakningen av kväve från potatisodling minskade med 78 procent och fosforförlusten med 83 procent. De övriga åren då korn odlades på försöksfältet var förlusterna likartade i båda systemen, men koncentrationerna av kväve och fosfor i dräneringsvattnet var då mycket låga. Tidigare försök har visat på en minskad kväveutlakning om 20-30 kilo per hektar och en 85 procentig reduktion av fosforförlusten. Storleken på effekten av reglerad dränering beror på nederbördsmängd och markens innehåll av näring.
I de senaste försöken minskade avrinningen från fälten med 50 procent och skörden i potatis och höstvete ökade jämfört med konventionell dränering. Potatis odlades på alla försöksplatser och skördeökningen var i genomsnitt åtta procent. Höstveteskörden ökade med 19 procent.
Så fungerar det
Nya försök
Systemet har installerats på ytterligare tre försöksplatser och följts under åren 2002 -2005. Underbevattning har samtidigt testats där vatten genom självtryck leds in i dräneringsrören under torrperioder. På två av platserna gjordes försöken i stor skala. I det tredje och mest kontrollerade försöket mättes halter av näringsämnen i dräneringsvattnet. Utlakningen av kväve från potatisodling minskade med 78 procent och fosforförlusten med 83 procent. De övriga åren då korn odlades på försöksfältet var förlusterna likartade i båda systemen, men koncentrationerna av kväve och fosfor i dräneringsvattnet var då mycket låga. Tidigare försök har visat på en minskad kväveutlakning om 20-30 kilo per hektar och en 85 procentig reduktion av fosforförlusten. Storleken på effekten av reglerad dränering beror på nederbördsmängd och markens innehåll av näring.
I de senaste försöken minskade avrinningen från fälten med 50 procent och skörden i potatis och höstvete ökade jämfört med konventionell dränering. Potatis odlades på alla försöksplatser och skördeökningen var i genomsnitt åtta procent. Höstveteskörden ökade med 19 procent.
Så fungerar det
Ett dämningsrör i vissa brunnar styr grundvattennivån i fältet. Inför såbäddsberedning och skörd kan den sänkas, medan en höjd nivå gynnar växtligheten vid torrperioder och motverkar utlakning under vintern.
Illustration: Hans Johansson
Tanken bakom reglerad dränering är att vattnet ska hållas kvar under längre tid i marken innan det når diken och vattendrag. Ett dämningsrör installeras i några av täckdikningssystemets brunnar så att vattennivån kan ställas in. Om en bevattningsgröda ingår i växtföljden kan utrustning för underbevattning också installeras. Under vintern och vid låga vattennivåer under växtperioden höjs nivån på dämningsrören. Både vattnet och näringen kan därigenom utnyttjas bättre av växterna under odlingssäsongen och mindre av näringen hamnar på fel ställe. Vid stora regnmängder ändras inställningen och systemet fungerar som vanligt.
Här är brunnen utrustad för reglerad dränering genom ett dämningsrör. Övrig installation sköter underbevattningen.
Foto: Ingrid Wesström
När och var är det bra?
Mest lämpade är åkrar på plan mark, eftersom antalet brunnar som behöver installeras ökar med lutningen i fältet. Det bör också finnas ett tätt jordlager på 1-3 meters djup. Ingrid Wesström vid SLU, som ansvarat för försöken, tycker att insatserna ska göras där problemen med utlakning och kostnadseffektiviteten är störst.
- Lämpliga jordar för reglerad dränering sammanfaller ofta med områden med hög utlakning, sägerhon.
Den största avrinningen sker under vinterhalvåret och en dämning under den perioden minskar förlusterna och håller kvar näringen i jorden till nästa säsong. Underbevattning är ett alternativ i grödor som normalt bevattnas. Installationen av dämningsbrunnar är en engångsinsats som är mest lönsam i fält med en lutning på mindre än en till två procent.
- Ett miljöbidrag till installation av brunnarna skulle säkert vara ett incitament och öka intresset hos lantbrukarna, säger Ingrid Wesström.
Reglerad dränering på 50 000 hektar åker skulle vid en minskad kväveutlakning om 15 kilo per hektar betyda att jordbrukets kvävebelastning till vattnen minskade med 750 ton per år.
Källor: Fakta Jordbruk nr 13 2002
: Slutrapport SLF projekt nr 25- 5234/01
Frågor om reglerad dränering och forsöken kan ställas till Ingrid Wesström, SLU
Sidan uppdaterad 2011-04-11 av Ulrika Williamsson
Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.
