2009-03-13 | Allmänt

Nu är det tid att gödsla höstrapsen

I södra Sverige är det dags att börja gödsla höstoljeväxterna. Här ger Jordbruksverkets växtnäringsenhet råd om gödsling relaterat till gödselmedelspriser och risker för förluster.

Rekommendationen för gödsling till höstraps är 125 kg kväve per hektar vid fyra tons skörd. Foto: Monica Kling

Höstoljeväxterna utvecklas tidigt och därför bör halva behovet av kväve ges under mars månad på nattfrusen mark eller så fort marken bär efter tjällossningen. Resten ges när man med säkerhet vet att oljeväxterna övervintrat eller cirka fyra veckor efter den första givan. Har ingen kvävegödsling skett före mitten av april tillförs hela givan på en gång, men något reducerad för att inte riskera tidig liggbildning.

Val av gödselmedel
Grundrekommendationen är att ammoniumnitratbaserade gödselmedel, till exempel NS 27-4, används till båda givorna. Prismässigt kan det verka lockande att använda urea även i växande grödor, men det medför lägre och osäkrare kväveeffekt på grund av ammoniakavgång. Att kompensera med en ökad giva står i skarp kontrast till strävandena att minska kväveförlusterna från jordbruket. Jordbruksverket avråder därför från användning av urea till höstsådda grödor och vallar med undantag för situationer då urean kan myllas, t ex i samband med ogräsharvning.

Riktlinjer för gödsling
I Jordbruksverkets "Riktlinjer för gödsling och kalkning 2009" rekommenderas en giva på 125 kg N/ha till höstraps vid skördenivån 4 ton/ha och aktuella priser. Vid avvikande skördeförväntningar justeras givan uppåt eller nedåt med 20 kg N/ton skörd. Dessa rekommendationer för kvävegödsling till höstraps baseras på medeltal av 25 försök som genomfördes under åren 2002-2007 i Svensk Raps regi.

Svensk Raps rekommenderar lantbrukaren i ett nyligen utskickat odlingsbrev att sänka givan om rapsen är välutvecklad och öka den till mindre väl utvecklad raps. De redovisar de 25 försöken uppdelade i tre grupper efter grundskördens storlek; <1500 kg, 1500-3000 kg och >3000 kg per ha, och visar att gruppen med högst grundskörd har lägst optimal kvävegiva och vice versa. Det blir dock inga stora avvikelser från Jordbruksverkets rekommendationer för grupperna med hög eller medelhög skördenivå. Däremot leder uppdelningen till att rekommendationen för gruppen med sämst grundskörd och lägst skörd blir väsentligt högre än om Jordbruksverkets modell används.

Ekonomi och miljö
Strikt ekonomiskt är detta en riktig slutsats, men kurvan för skörd och ekonomiskt resultat av gödslingen är mycket flack. Om kvävegivan t ex sänks med 50 kg N/ha från den beräknat optimala nivån190 kg N/ha till 140 kg N/ha minskar odlingsnettot med cirka 110 kr/ha. Med tanke på risken för oönskat hög restkvävemängd efter skörd som riskerar att lakas ut under hösten är det inte rimligt att ge mer kväve till ett svagt höstrapsbestånd än till ett bestånd med goda förutsättningar. Dessutom besparas vi den negativa klimatpåverkan som extragödslingen ger upphov till.

Om vi begränsar analysen till de två grupperna med hög skörd visar det sig att grundskörden har större betydelse för optimal gödsling än vad som beaktas i traditionella gödslingsråd. Detta är ett resonemang som också är aktuellt för andra grödor. Att hitta verktyg för att fastlägga olika jordars grundbördighet är ett viktigt utvecklingsmål framöver för att förfina våra gödslingsrekommendationer!

Bertil Albertsson (Skara)
Johan Malgeryd (Linköping)
Stina Olofsson (Alnarp)

Riktlinjer för gödsling och kalkning 2009 hittar du här:
http://www2.sjv.se länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster