Kan kväveläckaget från sallatsodling minskas?
Kväveomsättningen i en sallatsodling på Bjärehalvön har följts under tre år och visat ett 35 procentigt kväeutnyttjande. I dräneringsvattnet var kvävehalterna höga redan under odlingssäsongen. Ett mindre demonstrationsförsök visade dock att det går att minska gödslingen.
Sallatsodling med sina korta näringskrävande kulturer ger en stor risk för högt näringsläckage. Hur mycket kväve som läcker undersöktes hos en lantbrukare under åren 2003 till 2005. Kväveutlakning, markbalans, odlingsåtgärder och skörd följdes under normal drift, där undersökningen i sig skulle påverka åtgärderna så lite som möjligt.
Hög kväveutlakning
Den totala kväveutlakningen var högst under det första året, 128 kg/ha, med en medelhalt i dräneringsvattnet på 50 mg/l. De övriga två åren var läckaget 115 respektive 42 kg N/ha. År ett och tre var utlakningen störst under höst och tidig vinter, medan mest kväve under det andra året kom i juli då nederbörden var kraftig. Halterna i det avrinnande vattnet var sen fortsatt höga under lång tid. Att den totala utlakningen blev störst det första året kan delvis förklaras av att ingen fånggröda odlades då, medan havre såddes som fånggröda de två följande åren. Avrinningen var störst det andra året. Gödslingsnivån i bäddytan för två kulturer blev, räknat över hela fältet, 260 kg N/ha och år. Den totala kväveskörden i sallatskulturerna blev i genomsnitt 92 kg/ha. Medelutlakningen var 95 kg N/ha.
Hur öka effektiviteten?
Intill odlingen gjordes ett mindre försök 2005 för att testa alternativa gödslingsstrategier. Lantbrukarens strategi med en bredspridd startgiva på 90 kg/ha till första kulturen och ett riktvärde i jorden på 160 kg N/ha jämfördes dels med en lägre bredspridd gödselgiva, och dels med en liten punktplacerad startgiva (30 kg/ha), och ett riktvärde i jorden på 90 kg N/ha. Resultatet gav ingen indikation på lägre skörd vid lägre gödselnivåer. Försöksledet som tillförts minst kväve, där punktgödsling skett, gav den största genomsnittliga sallatsvikten. Analyser av markkvävet i matjord och alv visade på höga nivåer efter skörd i försöksledet med hög gödselgiva. Framför allt fanns det ett samband mellan hög bredspridd startgiva och en stor mängd restkväve under rotdjup vid skörd.
Slutsatsen av pilotstudien blev att det bör gå att förbättra kväveeffektiviteten i sallatsodling. Fler gödslingsförsök behövs dock för att utveckla bra strategier och för att få fram rekommendationer som ger god skörd och kvalitet, men som också tar hänsyn till odlingens miljöpåverkan.
Studien var ett samarbete mellan SLU, Jordbruksverket och Sydgrönt. Den finansierades huvudsakligen av SLF.
Källa: Torstensson & Sandin. 2007 "Utlakning av kväve i fältmässig frilandsodling av sallat" SLU, Ekohydrologi. Ekohydrologi. Rapporten kan laddas ner här
:
Monica Kling
Hög kväveutlakning
Den totala kväveutlakningen var högst under det första året, 128 kg/ha, med en medelhalt i dräneringsvattnet på 50 mg/l. De övriga två åren var läckaget 115 respektive 42 kg N/ha. År ett och tre var utlakningen störst under höst och tidig vinter, medan mest kväve under det andra året kom i juli då nederbörden var kraftig. Halterna i det avrinnande vattnet var sen fortsatt höga under lång tid. Att den totala utlakningen blev störst det första året kan delvis förklaras av att ingen fånggröda odlades då, medan havre såddes som fånggröda de två följande åren. Avrinningen var störst det andra året. Gödslingsnivån i bäddytan för två kulturer blev, räknat över hela fältet, 260 kg N/ha och år. Den totala kväveskörden i sallatskulturerna blev i genomsnitt 92 kg/ha. Medelutlakningen var 95 kg N/ha.
Hur öka effektiviteten?
Intill odlingen gjordes ett mindre försök 2005 för att testa alternativa gödslingsstrategier. Lantbrukarens strategi med en bredspridd startgiva på 90 kg/ha till första kulturen och ett riktvärde i jorden på 160 kg N/ha jämfördes dels med en lägre bredspridd gödselgiva, och dels med en liten punktplacerad startgiva (30 kg/ha), och ett riktvärde i jorden på 90 kg N/ha. Resultatet gav ingen indikation på lägre skörd vid lägre gödselnivåer. Försöksledet som tillförts minst kväve, där punktgödsling skett, gav den största genomsnittliga sallatsvikten. Analyser av markkvävet i matjord och alv visade på höga nivåer efter skörd i försöksledet med hög gödselgiva. Framför allt fanns det ett samband mellan hög bredspridd startgiva och en stor mängd restkväve under rotdjup vid skörd.
Slutsatsen av pilotstudien blev att det bör gå att förbättra kväveeffektiviteten i sallatsodling. Fler gödslingsförsök behövs dock för att utveckla bra strategier och för att få fram rekommendationer som ger god skörd och kvalitet, men som också tar hänsyn till odlingens miljöpåverkan.
Studien var ett samarbete mellan SLU, Jordbruksverket och Sydgrönt. Den finansierades huvudsakligen av SLF.
Källa: Torstensson & Sandin. 2007 "Utlakning av kväve i fältmässig frilandsodling av sallat" SLU, Ekohydrologi. Ekohydrologi. Rapporten kan laddas ner här
:Monica Kling
Sidan uppdaterad 2011-04-11 av Ulrika Williamsson
Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.
