2007-12-05 | Allmänt

Havet 2007 - om tillståndet i våra hav

En ny bok om tillståndet i svenska havsområden har kommit från Naturvårdsverket. Havet 2007 ger inblickar i processer som styr balansen och förutsättningarna för havslevande arter. En fråga som besvaras är varför det är svårt att se resultat av minskade utsläpp.

Boken är den första samlade beskrivningen av svenska havsområden, och baseras på data från miljöövervakningen. Den som undrar över motsägande rapporter och uppgifter i debatten finner här förklaringar. I stort är det är en läsvärd lättillgänglig bok för alla med intresse för våra hav.

Ökad eller minskad belastning?
Några kapitel behandlar näringssituationen. Trenderna för belastningen till samtliga hav visar en ganska konstant fosforbelastning medan kvävet ökar, trots minskade utsläpp. Förklaringen är att nederbörden ökat så att tillrinningen till haven blivit större. Om mängderna flödeskorrigeras syns en tydligt nedåtgående trend för fosforhalterna, medan kvävet ligger still. Trenderna för olika havsområden visar sen variationen över landet.

Och Östersjön?
När halterna i haven mäts blir bilden annorlunda. I Egentliga Östersjön har fosforhalten ökat de senaste åren och aldrig tidigare varit högre. Orsaken är den totala produktionen i kombination med ändrat klimat och interna havsprocesser. Låg syresättning, som främst beror på för litet inflöde av saltare syresatt vatten från Västerhavet, ger syrefria bottnar. Där frigörs fosforn från järnföreningar i sedimenten och stiger till högre nivåer där halterna ökar. Samtidigt gör den syrefria miljön att nitratkävet lättare avges som kvävgas och koncentrationen i vattnet minskar. Båda processerna gynnar blomningen av cyanobakterier, s.k. blågrönalger. De senaste årens intensiva algblomningar, förändringar i näringshalter och ökande andel syrefria bottnar beror alltså inte på större utsläpp från land - men situationen hade varit värre om dessa också ökat.

Hot och hopp
Boken tar också upp miljöföroreningar i haven och situationen för olika organismgrupper. Vi får veta att havsörnen varnar igen! En minskande kullstorlek i södra Bottenhavet tyder på att nya skadliga miljögifter är i omlopp. Och kunskapen om att Östersjötorsken, liksom vissa västkustbestånd, har genetiskt unika egenskaper som inte kan ersättas, ger nya dimensioner till allvaret i hotet mot torsken. En mer hoppfull förändring är att blåstången i Ålands Hav återhämtat sig och området har mycket hög status enligt vattendirektivets kriterier. På sex av åtta mätplatser har blåstången samma utbredning som på 40-talet då mätningarna startade. Den förändringen kopplas till minskade näringsutsläpp från land.

Boken kan laddas ner eller beställas gratis härifrån länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster