2008-04-22 | Allmänt

Håll koll på gödning och spridare!

Nya undersökningar av mineralgödselspridare visar bättre spridningsbilder jämfört med 90-talet. Dock behövs fler förbättringar innan alla spridare har en variationskoefficient på 15 procent. Gödsels kvalitet och kantspridning kräver noggrann kontroll då kastspridare används.

Miljöhänsyn, grödans kvalitet och ökade kostnader för mineralgödsel gör det angeläget att sprida gödningen så exakt som möjligt. Mindre lyckad spridning ger snabbt effekt på samtliga kriterier, och på senare tid har många sett en ökad "randighet" i åkrarna. Hur spridningen fungerar i praktiken handlar ett projekt vid JTI om, där både ramp- och kastspridning undersökts på flera platser i Sverige. En del av nedanstående resonemang är preliminära resultat och erfarenheter från undersökningen.

Gödselkvaliteten är särskilt viktigt för kastspridarna, men viktigast vid all spridning är att kontrollera resultatet.

Foto: Henrik Andersson

Kast- eller rampspridare?
Variationskoefficienten (VK) för gödningsspridare har generellt förbättrats från cirka 30 procent på 90-talet till 15-20 procent under senare år. Variationen är dock stor, särskilt för kastspridarna som haft både låga och höga värden. Kastspridare är känsliga för dålig gödselkvalitet, kuperad terräng och får lätt en ojämn kantspridning. Det medför en stor risk för att en del gödning hamnar i diken och ytvattnen.

Rampspridare är mindre känsliga för gödselns fysikaliska egenskaper, för kuperade fält och ger en bättre kantspridning. Men på flikiga fält med mycket kilar försämras även rampspridarnas resultat, till VK-35 eller sämre. Vid normalspridning (raksträcka på plan mark och bra gödselkvalitet) är ramp- och kastspridare i stort sett jämförbara. Kantspridningseffekten skiljer dock och kan antas till VK-20 för rampspridare och VK-35 för kastspridare. Skördeeffekten blir därmed 3 procent bättre med rampspridare.

Undersök gödselkvaliteten
Rampspridare är i stort sett oberoende av gödselns fysikaliska egenskaper, medan kastspridare är mer känsliga. Det är främst granulernas hållfasthet, storleksfördelning och gödselns densitet som har betydelse för spridbarheten. Risk för dåligt spridningsresultat vid 24 m arbetsbredd, eller mer, är det vid en hög andel granuler som är mindre än 2 mm, eller om gödselkornens hållfasthet är låg (<3 kg). Enkel testutrustning för att kontrollera gödseln är våg, litermått och siktbox. Ett användbart "testkit" som består av hållfasthetsprovare för granuler och siktbox finns på marknaden. Ett test visar snabbt om gödseln håller sig inom förväntade ramar. Det är sen enkelt att söka upp aktuellt gödselmedel på maskintillverkarens hemsida och jämföra med det egna resultatet. Testet är bra att göra oavsett vilket gödselmedel man köpt.

Spridning i praktiken
Tillverkare kan i regel visa upp bra värden från väl kontrollerade spridartester inomhus. Ute i fält kan många faktorer försämra spridningsjämnheten, speciellt för kastspridare. Det man särskilt får se upp med är varvtalet på kraftuttaget, att skivor och vingar är rena samt att spridaren sitter vågrätt monterad och på rätt höjd på traktorn. Det är också viktigt att de båda spjällöppningarna öppnar lika mycket. För rampspridare gäller det på motsvarande sätt att utmatningsvalsarna matar jämnt. Det är till sist alltid föraren som avgör hur spridningsresultatet blir i praktiken.

I JTI-studien har jämnheten vid spridning av både gödning och kalk undersökts och man arbetar med att utveckla ny metodik för att mäta spridningsjämnheten i fält. Den slutliga rapporten, med alla fakta och resultat, presenteras senare i år.

Per-Anders Algerbo

Figuren visar avkastning och läckage i vårsäd vid olika gödsling.

Källa: Lundin, Thylén & Hoffmann 1997

Jämn gödningsspridning är viktig för att minska läckaget. Ojämn spridning ger ofta "randiga" fält, där vissa delar får otillräcklig gödsling medan andra dubbelkörs. På ytor som får för mycket kväve ökar läckaget markant. Dessutom ökar risken för liggsäd.