Fermenterat grisfoder utnyttjas bättre
Bättre utnyttjande
Fermenteringen medförde att 80 procent av fodrets bundna fosfor bröts ner till en tillgänglig form under processen, medan blötläggning gjorde 10 procent av fosforn mer tillgänglig. Tarmupptaget av fosfor var högst hos de grisar som fått fermenterat foder. Skillnaden var statistiskt säker jämfört med torrt och blötlagt foder, medan det högre upptaget jämfört med det fytasberikade var en tydlig trend. Behandlingen med fytas var dock inte statistiskt skild från torrt och blött foder. Fermentering innebär också en säkrare väg till ökat fosforutnyttjande än fytastillsats, vars effekt kan variera beroende på ursprung och foderblandning. Ett flertal aminosyror togs upp bättre från tarmen hos grisar som ätit fermenterat foder. Till exempel gällde det leucin, lysin, metionin och fenylalanin. Ingen effekt av de andra foderbehandlingarna kunde påvisas.
Påverkas gödseln?
I det fermenterade fodret kunde grisarna tillgodogöra sig det organiska materialet bättre än i de övriga foderalternativen. Det innebar att en mindre mängd gödsel producerades. Skillnaden per gris var inte så stor, cirka två procent, men i större besättningar kan det ändå betyda en del. Fosforinnehållet i fastgödseln skiljde inte mellan behandlingarna, men inget behandlingsled med tillsatt mineralfosfor eller högre fosfornivåer ingick i försöket. Det ökade utnyttjandet av både fosfor och aminosyror vid fermentering kan i förlängningen innebära att foderblandningen kan ha ett lägre innehåll av kväve och fosfor och ändå vara ett fullgott foder. Det i sin tur kan medföra lägre halter i gödseln.
Källa: Lyberg, K. et al. 2006. Animal Science 82. 853-858.
Frågor kan ställas till Jan-Erik.Lindberg@huv.slu.se
