Dentrifikationsförluster - större än vi tror? Åtminstone på tunga lerjordar
Hur stor är denitrifikationen egentligen? Holländska forskare har använt tre olika metoder för att fastställa denitrifikationens storlek hos en vall på tung lerjord. Forskarna drog slutsatsen att 25% av kvävet från mineralgödsel och stallgödsel förlorades till miljön. På den tunga lerjorden berodde 90% av kväveförlusterna på denitrifikationen och 10% på förluster via utlakning.
Den första metoden att kvantifiera denitrifikationen var att beräkna en fältbalans per hektar åker, den andra metoden var att mäta produktionen av kväveoxider i jorden och det tredje sättet var en kombination av mätning och modellering. Fältbalansen för denitrifikationen beräknades enligt formeln:Kväve(denitrifikation) = Kväve(mineralgödsel) + Kväve(stallgödsel) + Kväve(betesgödsel) + Kväve(nedfall) - Kväve(ensilage) - Kväve(bete) - Kväve(utlakning) - Kväve(upplagrad) dvs. hur mycket kväve tillförs jorden och hur mycket kväve bortförs dels via skörd och bete dels hur mycket kväve som försvinner i olika läckage och lagras upp i jorden. Tabell 1 . Fältbalans, medelvärden från 2003 och 2004 (Modifierad efter van der Salm, 2006).
| Inflöde av kväve
|
|
| Flytgödsel
|
264
|
| Mineralgödsel
|
164
|
| Kogödsel på bete
|
33
|
| Atmosfäriskt nedfall
|
34
|
| Totalt inflöde
|
495
|
| Utflöde av kväve
|
|
| Kväve i konsumerat bete
|
64
|
| Ensilageskörd
|
337
|
| Utlakning
|
15
|
| Totalt utflöde
|
416
|
| Inflöde minus utflöde
|
79
|
Kvävet i flytgödsel och koträck är justerad för ammoniakavgång till luft. Läckaget i dräneringsdiken och dräneringsrören är beräknad från nederbördsöverskottet. Kväveläckaget till grundvattnet är det kväve som inte fångas upp i dräneringssystemet. Det vi kallar utlakning av kväve är alltså det samlade resultatet av kväveförluster till diken, dräneringsrör och till grundvattnet. Om man förutsätter att det inte sker någon förändring i jordens innehåll är denitrifikationen 79 kg N/ha enligt fältbalansmetoden (Tabell 1). De två andra metoderna gav högre värden som framgår av tabell 2. De holländska forskarna anser själva att fältbalansen (Tabell 1) är den osäkraste metoden att bestämma denitrifikationens storlek, framförallt beroende på att man inte vet någonting om förändringen i innehållet av kväve i jorden. Engelska undersökningar har dock visat att organiskt kväve kan ackumuleras i jorden över 100 år. Även holländska undersökning har visat vallar på tunga lerjordar kan lagra årligen lagra kväve i nivåer på 50 kg N/hektar och år.Tabell 2. Bestämning av denitrifikationen (tre olika metoder), kg N/ha
|
|
Medelvärde 2 år
|
|
|
Kg N/ha
|
|
Fältbalans
|
79
|
|
Metod 2, analys av jordprover
|
135
|
|
Metod 3, mätning och modellering
|
234
|
Forskarnas slutsats är att: - Denitrifikationen från de beskrivna lerjordarna är hög (> 79 kg N/ha).
- Årsvariationen är mycket stor.
- Över 2o% av tillfört N från stall- och mineralgödsel på tunga lerjordar försvinner genom denitrifikation.
Kan man jämföra dessa resultat med svenska förhållanden? Intensiteten i vallodlingen - mätt som tillförd mängd kväve - är ju betydligt högre än våra svenska rekommendationer. Holländarna tillför nästan dubbelt så mycket kväve till sina vallar än vad vi rekommenderar i Sverige till ett treskördesystem med gräsvall. Å andra sidan har holländarna större vallskördar. Troligen är dock denitrifikationen underskattad på våra svenska vallar som växer på tyngre jordar. Denitrifikationen på en vall på en tyngre lerjord som får 250 kg kväve kan uppskattas till omkring 55 kg N per hektar. Christian Swensson, Svensk Mjölk Källa: Van der Salm., C. Dolfing, J., Heinen, M. & Velthof, G.L. 2006. Estimation of nitrogen losses via denitrifikation from a heavy caly soil under grass. Agriculture, Ecosystems and Environment. In press.