2009-11-06 | Allmänt

Danmarks Vattenmiljöplan III - en dyr besvikelse

Kväveutlakningen i Danmark har minskat marginellt sedan 2003 trots stora kostnader för miljöåtgärder och regleringar. Vattenmiljöplan III har kostat 200 miljoner danska kronor om året, varav näringen stått för 25 %, men effekten per insatt krona har blivit lägre än förväntat.

Kostsamma regleringar och gödningsräkenskaper har inte märkbart minskat kväve eller fosforanvändningen i Danmark. Foto: Erik Karlsson

Som vi berättat tidigare har halvtids-utvärderingen av Danmarks Vattenmiljöplan III visat att effekten på kväveläckaget till havet varit liten och att målet om 13 procents minskning till 2015 inte kommer att nås. Nu har även kostnaden för regleringar och satsningar beräknats och presenteras tillsammans med de miljömässiga effekterna i en ny rapport.

Kostnadseffektiviteten låg
Den totala kostnaden för planen har legat i nivå med prognosen, men per kilo reducerad näringsutlakning blev det dyrare än planerat — för både staten och lantbrukarna. Förväntningen var att priset för mindre kväveläckage skulle vara 19 kr/kg, men den faktiska kostnaden blev 41 kr/kg.
De tidigare vattenmiljöplanerna har minskat kväveutlakningen med 48 % från mitten av 80-talet till 2003, men sedan har nivån planat ut. Dels kan det bero på att de effektivaste åtgärderna redan har vidtagits, men dels ligger själva regleringssystemet bakom bristen på resultat. Kvävetilldelningen i gödningsräkenskaperna beräknas på gårdens hela areal så när gödslingen minskar på en del av fälten, till exempel vid skogsplantering, kan den gödseln istället läggas på andra åkrar. Det gör att utlakningen istället ökar på den gödslade arealen och sammantaget blir förändringen noll. Miljöeffekten av insatta medel kan på så vis utebli, vilket resultatet av skogsplanteringen visat. I den nya planen Grön Växt kommer systemet att ändras och man inför utsläppskvoter för kväve.

Kostsam fosforreglering
Ännu dyrare blev det att reducera fosforläckagen, men där har VMP III varit mer framgångsrik. Fosforöverskottet har minskat med 6 500 ton till årsskiftet 07/08, vilket är nära målet för 2009. Ett av verktygen är en avgift på mineralfosfor i foder om 4 kr/kg, vilket dock inte har haft den effekt som man väntat sig. Bönderna har betalat runt 40 miljoner kronor i årliga fosforavgifter, mot förväntade 12 miljoner, och trots att även marknadspriserna ökat har inte fosforanvändningen i foder gått ner mer sedan skatten infördes 2005 än före dess. Totalt har fosforanvändningen i foder minskat markant under planperioden, men ny kunskap och rådgivning tycks ha varit det effektivaste verktyget. Däremot har frivillighet inte alls fungerat för skyddszoner vid vattendrag. Planen var att 30 000 ha 10 meters skyddszoner skulle upprättas till 2009, men i realiteten har skyddszonerna minskat med 4 000 ha. Ersättningen om 1 200 kr/ha har inte haft effekt. I Grön Växt blir skyddszonerna ett krav.

Rapporten Midtvejsevaluering af Vandmiljøplan III, DJF Rapport Markbrug 142, 2009, kan hämtas här: http://web.agrsci.dk länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Monica Kling