Klimatarbete i norska jordbruket
Mer vallodling på jordar med låg mullhalt kan öka inbindningen av kol i marken. Foto: Monica Kling
1. Öka fastläggningen av kol i marken
- Öka vallodling på bakkeplanerad jord med låg mullhalt. Bakkeplanerad innebär att marken är utjämnad. Det kan innebära lägre mullhalt på vissa områden då matjorden flyttats.
- Restaurera odling på myrjordar. Det finns cirka 70 000 hektar myråkerjord i Norge. Myrodlingen bedöms minska då arealen myr som nu odlas upp är mindre vad som tas ur drift. Där odlingen upphör föreslår man konkreta åtgärder för att återställa myren istället för att låta den växa igen fritt med tiden. Att täppa igen diken är ett sätt och även att plantera med myrvegetation.
- "Tillför biokull till åkermarken" är mer spektakulärt. Biokull är svart kol på svenska och är en beständig form av kol, som bildas vid stark upphettning av exempelvis halm eller skogsavfall. Det kan vara i en kolmila eller genom pyrolys. Svart kol har en beständighet på tusentals år och kan därigenom binda och lagra kol i marken.
2. Rötning av gödsel och matavfall till biogas
Bara rötning av gödsel kan stå för halva jordbrukets planerade minskning av klimatgasutsläpp. Man har gjort olika scenarier över hur mycket gödsel som kan rötas. Om man exempelvis bestämmer sig för att röta 20 procent av den norska gödseln räknar man med att det behövs 34 stora industriella anläggningar för att klara det. Ska större andel rötas behövs fler anläggningar men då mindre och mer utspridda.
3. Förbättra kväveanvändningen i växtodlingen
Man konstaterar som på många andra håll att allt som ökar hushållningen med kväve i växtodlingen är viktigt. Ju bättre stallgödseln hanteras desto mindre behov av inköpt handelsgödsel. Man räknar upp hela batteriet av åtgärder från billiga sådana som bättre gödslingsplanering till dyra åtgärder som att öka gårdens lagringskapacitet av stallgödsel.
Läs mer på http://www.bioforsk.no
