2010-02-09 | Allmänt

Norska fångdammar utvärderade

Fångdammar för uppsamling av jordpartiklar och fosfor har utvärderats av Bioforsk i Norge. Både reningseffekt och kostnadseffektivitet varierar stort mellan olika dammar. Det som påverkar mest är placeringen i landskapet, hur de utformas och hur stora de är.

Små fångdammar var effektivast, men dammar över 3000 kvadratmeter gav mest för pengarna. Foto: Atle Hauge

Från och med i år kan lantbrukare i Sverige få miljöstöd för att anlägga små våtmarker för fosforrening. I Norge finns stödet sedan tidigare i flera fylken, men de första fångdammarna anlades redan 1990. Sedan dess har ett flertal dammar byggts, både i forskningssyfte och som åtgärd på gårdarna. En utvärdering av 30 dammar på Jæren och på Østlandet gjordes 2008 och rapporten är nu offentlig.

Bäst rening i små dammar
Genom åren har undersökningar av fångdammarnas reningseffekt gjorts genom flödesproportionell provtagning av vatten i dammens in- och utlopp, samt genom mätning och analyser av slammet som samlas upp. I utvärderingen grupperades dammarna efter storlek eftersom den påverkar både reningseffekten och kostnaden per arealenhet. De tre storleksgrupperna var: < 1000 m2, 1000-3000 m2 och > 3000 m2.

Den genomsnittliga reningseffekten för fosfor låg mellan 62 och 78 gram per kvadratmeter och år på Jæren, som är ett område med intensiv djurproduktion. Den större mängden fångades i de minsta dammarna. På Østlandet, där man främst odlar spannmål, renades 31-35 g P/m2/år. Här var dock de minsta dammarna minst effektiva. Orsaken tros vara att ett flertal dammar i området hade dålig reningseffekt, på grund av olämplig placering eller utformning, och dessa drog ner medelvärdet.

Placeringen viktigast
Kostnadseffektiviteten för fångdammarna beräknades utifrån uppgifter om anläggnings- och driftskostnader och uppgifter om fosforreningen. Kostnaden för åtgärden låg mellan 150 och 180 kronor per kilo renad fosfor på Jæren och mellan 190 och 470 kronor per kilo på Østlandet. De större dammarna blev billigast per kilo renad fosfor.
— Den viktigaste upptäckten var att anläggning av större dammar var såpass mycket billigare per ytenhet att det mer än väl uppvägde att effektiviteten gick ner lite, säger Atle Hauge, vid Bioforsk.

Placeringen i landskapet framhålls som den viktigaste faktorn att ta hänsyn till för både effekten och kostnadseffektiviteten. En hög fosforbelastning ger bäst effekt, vilket gör att områden med höga P-AL-tal och/eller mycket stallgödselspridning är lämpliga. Fångdammarna har också visat sig mest effektiva vid flödestoppar, eftersom en hel del stora partiklar förloras från åkrarna och sedimenterar i den djupare dammen när vattenhastigheten dämpas. Trots att uppehållstiden i dammen minskar ökar fosforreningen eftersom mycket av fosforn är bundet i partiklar.

Monica Kling

Källa: Hauge, A., Blankenberg, A-G B. & Hanserud, O S. Evaluering av fangdammer som miljøtiltak i SMIL. Bioforsk Rapport 3:140 2008