
Kraftfoder till mjölkkor innehåller betydligt mer fosfor än vad de behöver. Foto: Monica Kling
Fodret innehåller mer än behovet
Det är den högavkastande mjölkkon som behöver fosfor i och med att fosforinnehållet i mjölken är konstant per kg mjölk. Ju mer mjölk desto större fosforbehov. Det internationella sättet att uttrycka behovet av fosfor är per kg torrsubstans, en högavkastande mjölkko behöver cirka 3,7 gram fosfor per kg ts. Enligt fodertabellen innehåller de flesta grovfoder som vall, helsädsensilage och majsensilage från 2,2 till mer än 3 gram fosfor per kg ts . Variationen är dock stor och fosforinnehållet bör naturligtvis analyseras i grovfoder. Spannmålen har alla värden över 3,4 gram fosfor per kg ts eller högre. Ärter och åkerböna har omkring 4,5 gram per kg ts, sojamjölk över 7 gram per kg ts och rapsbiprodukter har mer än 10 gram fosfor per kg ts. Biprodukter från sockerbetor har lågt fosforinnehåll som till exempel HP-massa med omkring 1 gram fosfor per kg ts.
Svårt att underutfodra
Sammantaget innebär det att det är svårt eller näst intill omöjligt att underutfodra en högavkastande mjölkko med fosfor som får kraftfoder enligt behov. Förklaringen är det höga innehållet av fosfor i framförallt proteinfodermedel. Tilldelning av närodlat rapsmjöl som innehåller mycket fosfor är ju önskvärd bland annat för att det minskar klimatbelastningen i mjölkproduktionen men det kan kritiseras ur fosforsynpunkt, å andra sidan kommer rapsmjölets fosfor från svenska åkrar och går tillbaka till svenska åkrar. Införsel av fosfor från sojamjöl blir en extra fosfortillförsel till ett redan fosforrikt svenskt jordbruk.
Lågavkastande mjölkkor och sinkor har ett lågt fosforbehov och risken för fosforunderskott är enligt professor Holtenius mycket liten om de utfodras med traditionella foderstater.
Hamnar i havet
Korna styr upptaget av fosfor — vid ökat fosforbehov ökar upptaget i tunntarmen. Kor som utfodras med för mycket fosfor kommer att utsöndra detta i träcken. Överskottet av fosfor utsöndras i två former av fosforföreningar med olika löslighet. Organiska fosforföreningar är svårlösliga och blir kvar i marken och kan användas av växter. Oorganiska fosforföreningar är lättlösliga och kan lätt lakas ut i vattendrag och därmed försvinna ut i havet. Överskott av fosfor hos kor utsöndras framförallt i form av oorganisk fosfor som är lättlöslig.
För närvarande pågår forskning kring en snabbmetod för att påvisa förekomsten av oorganisk löslig fosfor i träck från nötkreatur. Det är en möjlighet för att snabbt kunna påvisa förekomsten av fosforöverskott i nötkreatursbesättningar. Metoden testas både på träck från mjölkkor (SLU, Ultuna) och på träck från ungnöt (SLU, Alnarp).
Christian Swensson
Källor:
Holtenius, K. Fosfor — när behövs fosfortillskott och hur kan man följa upp kornas fosforstatus. Djurhälso- och Utfodringskonferensen, Uppsala. Svensk Mjölk.
Danielsson, H. 2004. Fosfor i praktiken — en studie på 20 mjölkkobesättningar med fullfoder i Halland. Projektarbete Greppa Näringen.
