
En jordbruksbäck i Milsboåns avrinningsområde vid tiden för snösmältning visar tydligt på problematiken med erosion Foto: Stöt Ulrika Andersson
Svårt att skatta effekter
Åkermarken som omfattar 360 hektar brukas av 15 lantbrukare och utgör cirka 40 procent av hela tillrinningsområdet. Alla lantbrukare intervjuades om hur brukningen sker. För att få bättre information om markens lutning gjordes dessutom en höjdscanning av området och för att få bättre kunskap om markens innehåll av fosfor togs jordprov på 130 platser.
Mycket arbete har lagts på att hitta åtgärder för att minska de 280 kg fosfor till Milsbosjöarna. Omkring femton åtgärder som kan göras på åkermarken har gåtts igenom. Alla har mer eller mindre god verkan på förluster av antingen löst eller partikelbunden fosfor. Svårigheten har varit att det är få åtgärder som det finns mätningar och forskning på hur mycket fosforförlusterna kan minska genom just den åtgärden. Därför blir det svårt att räkna ihop de 280 kilogrammen. Vårplöjning istället för höstplöjning samt skyddszoner och våtmarker är de enda åtgärderna i rapporten där det finns siffror. Motsvarande problem finns i hela landet för den nya Vattenförvaltningen samt även för Sverige i arbetet med Baltic Sea Action Plan.
Info från lantbrukarna viktig
En bra sak med projektet är den kontakt som hållits mellan länsstyrelse och lantbrukare. Det bidrar till ömsesidig förståelse. Rapportförfattaren skriver "Inför framtiden vore det önskvärt att i en hög grad involvera lantbrukare i arbetet med att ta fram lämpliga åtgärder eftersom de har mycket att bidra med både i form av kännedom om området och kunskap kring hur marken kan och bör brukas". Personliga kontakter är viktiga men förstås också tidskrävande. Den detaljerade odlingsinformationen från lantbrukarna har varit viktig i projektet. Utan den kunde en del felaktiga slutsatser dragits från statistik med sämre upplösning. En annan slutsats var påminnelsen om att gödsla i förhållande till markkartan.
Läs rapporterna på
http://www.slu.se
Markus Hoffmann
