2008-09-02 | Allmänt

Fångdammar ger effektiv fosforrening

Fångdammar som anläggs högt upp i avrinningsområdet, primärt för att rena fosfor, kan komma att få miljöstöd enligt förslaget till åtgärdsplan för Östersjön. I Norge är metoden redan stödberättigad och den beskrivs nu i ett Temanummer från Bioforsk.

Små dammar nära utsläppskällan kan minska fosforläckaget med 21-44 %. Foto: Atle Hauge

Fångdammar är små och anläggs i befintliga diken eller mindre vattendrag. I åtgärdsplanen anges 5 000 dammar, motsvarande 500 hektar, som en möjlig målsättning. Ett stöd kan komma att införas i landsbygds-programmet och enligt utredarna bör det ha ett högre tak än våtmarker, rimligtvis 300 000 kr/ha. Preliminära uppskattningar visar att 500 hektar dammar skulle kunna minska fosforbelastningen på haven med 12 ton.

Hur och var ska de anläggas?
Anläggningen är utformad för att optimera självreningsprocessen och består av flera komponenter; en sedimentationsdamm, våtmarksfilter, översilningszon och en utloppsdamm. De olika delarna skiljs av låga trösklar eller genomsläppliga dämningar. Figuren nedan visar hur det kan se ut, men utformningen och ingående delar kan variera.

Fångdammens yta bör vara mellan 0,1 och 1 procent av avrinningsområdet och läggas så nära föroreningskällan som möjligt. Mest aktuellt är det att anlägga fångstdammar på arealer där partikelavrinning är ett problem och i djurtäta områden med risk för avrinning efter stallgödselspridning. Åtgärden är speciellt effektiv då P-AL-värdet i jorden är högt, och allra mest effektiv under perioder med kraftig nederbörd och vid snösmältning. Bäst fosforrening uppnås i stora anläggningar, upp mot en procent av avrinningsområdet, och högst kvävereningseffekt får man där det är mycket ljus. Fångdammar med en storlek på 0,1-0,4 procent av avrinningsområdet kan förväntas ha en reningseffekt om 45-75 % för jordpartiklar, 21-44 % för fosfor och 3-15 % för kväve.

Praktiska råd om utformning

Sedimentationsdammen bör utgöra 20-30 % av fångdammens totalyta och vara 1-2 meter djup
Våtmarksfiltrens djup kan gärna variera mellan 10-80 cm
Det är bra att plantera stadiga våtmarksväxter, som dunkavel och svärdslilja, i bälten vinkelrät mot vattenströmmen
Sidokanter brantare än 1:2 bör undvikas för att undgå ras
Tvärgående grundzoner ökar effektiviteten per ytenhet

Planering efter förutsättning
Om partikelavrinningen är det största problemet är det idé att använda en stor del av ytan till sedimentationsdammen. Om det snarare är löst fosfor, kväve och organiskt material som ska renas kan man lägga en större del som våtmarksfilter. Anläggningen kommer att kräva ett visst underhåll, så man bör se till att det går att komma till med en grävare. Regelbunden tömning av sedimentationsdammen förlänger våtmarksfiltrets livstid.

Avrinningsområden med fångdammar är sällan så stora att det finns fisk, vars vandring skulle kunna hindras. Finns det ändå fisk kan man göra en passage i anläggningen, till exempel en försänkning i tröskeln där vatten kan rinna vid låg vattenföring.

Monica Kling

Källor:
Grønsten, H.A. et al. 2008. Fangdammer - effektive oppsamlere av jord og næringsstoffer. Bioforsk Tema Vol 3, nr 13. Skriften finns att hämta här:
http://www.bioforsk.no/ länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Naturvårdsverket 2008. Sveriges åtagande i Baltic Sea Action Plan, Delrapport. Rapporten kan laddas ner från Naturvårdsverkets webbplats:
http://www.naturvardsverket.se/