2008-07-03 | Allmänt

Bättre markstruktur och högre P-AL av slam

Förbättrad aggregatstabilitet, kraftigt höjda P-AL-tal och högre skördar blev effekten av kalkbehandlat slam i norska fältförsök. Tre typer av slam jämfördes med flytgödsel och mineralgödsel på två lerjordar. Slambehandlingen betydde mycket för resultaten.

Två fältförsök genomfördes sommaren 2007. Här anläggs försöket i Hobøl. Foto: Sigrun H. Kværnø

I Norge återförs 62 procent av allt avloppsslam till jordbruksmarker. Fosforn i slammet är en betydande resurs som kan minska behovet av mineral- fosfor om den är tillgänglig för grödan, men den kan också innebära en ökad risk för förluster till vatten- dragen. Hur slam från anläggningar med olika behandlingsmetoder påverkar risken för fosforläckage samt skörden av en korngröda har nu undersökts vid Bioforsk.

Skillnad mellan slam och slam
Två försöksplatser, Ås och Hobøl, med olika jordar användes i försöken. De tre reningsverkens olika behandlingsstrategier gav skillnader i mängden kväve och fosfor som tillfördes. Slam från VEAS och TAU innehöll stora mängder kalk, vilket påverkade fosforns tillgänglighet. Givorna var 20 ton slam/ha och 50 ton flytgödsel/ha, enligt norsk praxis.

Tabell över tillförst fosfor i slam och gödsel

Kontrolleden fick en normal mineralgödselgiva för korn. I Ås fick övriga försöksled en halv giva mineralgödsel och i Hobøl fick hela fältet full giva på hösten före försöksstarten.

Positivt för aggregatstabilitet
I Hobøl där markstrukturen var sämre förbättrades jordens aggregatstabilitet av de två kalkade slamtyperna och flytgödseln. I Ås var det bara slammet från TAU som gav en statistiskt säker förbättring jämfört med mineralgödselledet. Resultatet är i första hand en kalkeffekt anser forskarna, men även tillförseln av organiskt material, ökad rottillväxt och en större mängd maskgångar kan ha spelat in.

Höjda P-AL-tal och skördar
En kraftig ökning av jordarnas P-AL-tal blev följden av att gödsla med de kalkade slamtyperna. Slammet från VEAS ökade P-AL med 15 och 16 enheter i Hobøl respektive Ås, medan det från TAU gav en ökning om sex respektive fem enheter. Ingen av de andra behandlingarna påverkade jordarnas P-AL-tal i någon nämnvärd utsträckning.

De höjda fosfortalen motsvarade en fosformängd som var högre än vad som tillförts. Den mängd kalk som slammen innehöll tycktes även ha påverkat jordfosforns tillgänglighet. Så höga P-AL-tal ökar risken för utlakning, samtidigt som den förbättrade aggregatstabiliteten kan minska risken. En lägre slamgiva som helt ersätter mineralfosforgödslingen kan vara en väg att gå för att ta till vara resursen i slam, anser de norska forskarna.

Skördarna på båda försöksplatserna ökade av slamtillförseln jämfört med mineralgödselledet, medan inga statistiskt säkra skillnader fanns mellan flytgödselbehandlingen och övriga försöksled.

Monica Kling

Källa: Øgaard, A-F. et al. 2008. Potentielle miljøeffekter av å tilføre avløpsslam till jordbruksarealer. Bioforsk rapport Vol 3 Nr 59. Kan hämtas hos Bioforsk här: länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster